Filmrecension: Klassisk saga trampar snett

Buck är en gigantisk hund. En mix av sankt bernard och någon collie-sort. Han är så stor och klumpig att uttrycket "som en elefant i en porslinsbutik" inte riktigt räcker till för att beskriva vad som händer när han rör sig runt i sitt ändå väl tilltagna hus. Madrasser studsar, festmåltider pulveriseras och inte en enda matta ligger där den borde.

Framförallt är Buck skapad i en dator. Han ser alltså ut som om någon har tagit Lassie och gnuggat lite Scooby Doo över. Det är lite roligt, inledningsvis, när filmen i stort känns som en barnfilm i klatschig Disney-på-1960-talet-stil.

Mot slutet, när det blir mörkare och filmen sniffar sig in mot vuxenfilmsterritorium, känns det dock som ett märkligare val.

Buck är som sagt stor, vilket gör honom till mycket attraktiv valuta i guldruschens Kanada. Han blir kidnappad från det där stora, fina huset där han lever en bortskämd tillvaro och hamnar så småningom i det kanadensiska territoriet Yukon.

Där blir han köpt av de käcka postmästarna Perrault (Omar Sy) och Françoise (Cara Gee). Det blir ganska kul att hänga med när han får lära sig hur ett hundspann fungerar och drar fram över vidderna för att lämna brev till alla stackars ensamma guldgrävare i små snöiga och leriga städer.

Men snart får historien en ny riktning. John Thornton (Harrison Ford) är en sorgsen enstöring som lämnat USA, inte för att söka efter guld, utan för att komma bort från sin traumatiska familjesituation. Han stöter på Buck då och då och en samhörighet växer fram dem emellan. Och här någonstans hade "The call from the wild – skriet från vildmarken" kunnat bli en riktigt fin och gripande historia om en man, en hund, en sorg och en förlösande vistelse i naturen. Om inte annat så hamnar Buck äntligen i ett element som verkligen passar honom, och den där inre vargen som han börjat få kontakt med börjar ta över (konstigt nog samtidigt som han utvecklar stark indignation över Thorntons supande).

Det hade varit bra för den här filmen att till slut också komma i kontakt med något äkta, som hade kunnat kännas på riktigt. I stället bjuder den på världens tråkigaste filmskurk som bara sabbar sista akten. I jämförelse med honom känns till och med vår datorsnickrade Buck som ett under av autenticitet.