Filmrecension: Pricksäkert och charmigt uppväxtdrama

Stevie (Sunny Suljic) bor med sin mamma och storebror i Los Angeles. Han får regelbundet stryk av sin storebror och någon pappa verkar inte finnas med i bilden. De tillhör en lägre medelklass och mamman (Katherine Waterson) kämpar med pengar och tillvaron i stort men håller på att tappa greppet om sin unge son, som växer upp snabbt när han blir kompis med ett gäng skateboardåkare.

Trevande lär han känna den extravagante Fuckshit, Ray som drömmer om att bli proffs och Fourth Grade, som filmar allt som händer. Stevie blir en maskot i gänget och får hänga med på pirriga och ibland farliga eskapader. Soundtracket med Wu-Tang Clan och Nirvana, kläderna och stilen sitter förstås perfekt.

Det är inte helt långsökt att påstå att "Mid90s" är en charmig korsning mellan Jonah Hills skådespelargenombrott, kultrullen "Supersugen" (2007) och den betydligt mörkare "Kids" (1995) i regi av Larry Clarke.

"Mid90s" hamnar någonstans mitt emellan. Det blir en innerlig och befriande ofiltrerad skildring av en specifik tid, samtidigt som Jonah Hills manus också är allmängiltigt i sin uppväxtskildring. Som starkast blir det när Christopher Blauvelts känsliga kamera bara får vila på de roligt snackiga killarna i gänget eller när den flyter med i skateboardåkandet och på drogstinna fester.

Vad som initialt verkar vara en sammansvetsad grupp visar sig snart härbärgera en hel del konflikter. Så där som det brukar bli när barndomsvänner utvecklas under tonåren och de olika förutsättningar man har blir tydliga. Däremot haltar skildringen av Stevies familjeliv, som verkar vila på en grund av outvecklad svärta. Varför relationerna är så spända förblir skissartat.

Men det filmen saknar i historieberättande tar den igen i känsla. Man har inte tråkigt en sekund. Den unge Sunny Suljic i huvudrollen är så söt och lyckan blir total, hela vägen ut genom duken och in i åskådarens hjärta, när han småleende inser att han är en accepterad del av den udda gruppen.