Här har havet slukat husvagnsplatser

– Här har det åkt en massa elstolpar och belysningsstolpar, säger Håkan Nilsson som driver campingen, när han tar emot i hård blåst och en kyla som biter i fingertopparna.

Ungefär 30 meter av campingens kustremsa har försvunnit under vintern. Håkan Nilsson, som är uppvuxen i Löderup, berättar att campingen en gång i tiden var dubbelt så stor, men havet slukar i sig bit efter bit.

– Gå inte för nära! Det kan rasa.

En del av den asfalterade stigen som gått genom campingen är borta och elkablarna som försörjde den försvunna delen av campingen med el hänger lösa ut ur sanden. Hit kommer både svenskar och många utländska turister från till exempel Tyskland, Storbritannien och Belgien för en unik campingupplevelse intill Östersjön. Men just nu är det inte så naturskönt.

– Vi öppnar till påsk. Vi har en månad på oss, så det blir hektiskt, säger Håkan Nilsson, som ännu inte vet hur situationen ska kunna räddas.

Även på Öland härjar erosionen. I Stora Frö norr om Mörbylånga har ett tiotal stora tallar rasat ner i vattnet när marken under dem gröpts ur av havet, rapporterar P4 Kalmar.

Här brukar det rasa lite varje år, berättar Berth Yngvesson i Stora Frö för radion. Men han har aldrig varit med om att det har varit så mycket på en gång.

– Det har varit så högt vatten, det har stått ända in i strandkanten och ätit upp stranden helt enkelt, säger han.

I Beddinge, öster om Trelleborg, hittar vi en brygga som tappat kontakten med stranden eftersom sanden vid bryggans landfäste spolats ut i havet. Längs strandvallen hänger gräsrötterna lösa i luften.

Även i Skanör i sydvästra Skåne har vintern tagit hårt på stranden, uppger Vellinge kommuns samhällsbyggnadschef Anna Möller för TT.

– Det har blivit värre än vanligt på sydkusten, säger Hans Hansson, professor i kustprocesser på Lunds tekniska högskola.

Det beror inte bara på det höga vattenståndet och flera stormar, utan också vindriktningen. Stormvindarna har kommit från väster.

– Om stormarna är olika kan de kompensera varandra, så att i ena stormen åker sanden hit och i nästa storm åker sanden tillbaka. Men de här har varit väldigt envetna från väster och det har tagit mycket på kusten. Men också det att det har varit mycket högvatten.

Själv är han stor förespråkare av så kallad strandfodring, som innebär att sand som eroderat bort hämtas tillbaka ute i havet. Så har man gjort i Ystad strandskog – sand sugs upp från Sandhammar bank ute i havet, där sand ansamlas till följd av stranderosionen, och sedan sprutas den ut på stranden. Just att ha en bred strand skyddar sedan mot erosion, understryker Hans Hansson.

– Det som händer om du har tillräckligt mycket sand är att sanden går ut och lägger sig i havet och bygger upp vad vi kallar för revlar. När de har byggts tillräckligt högt upp så bryter vågorna där ute i havet. Sedan när vågorna väl kommer in på stranden så är de ganska beskedliga. När stormen dragit förbi så kommer den mesta sanden långsamt tillbaka.

Men den metoden får inte användas vid Löderups strandbad eftersom campingen ligger i ett naturreservat, där naturen ska få ha sin gång.

Sandfodring kräver dels samråd med länsstyrelsen och dels klartecken från mark- och miljödomstolen. Vattenstrateg Pär Persson vid länsstyrelsen i Skåne anser att strandfodring i liten skala, som i Ystad, kan fungera. Men allt beror på omfattningen.

Framöver spås en stigande vattennivå och erosion kan därmed bli ett växande problem. Ökar sandsugningen och strandfodringen växer också risken för att naturen och fisket påverkas negativt, framhåller han.

På vissa ställen kan kommunerna överväga att låta naturen ha sin gång, har länsstyrelsen konstaterat i en rapport.

– Längs halva Skånes strandlinje kan man tillåta att strandlinjen drar sig tillbaka, men sedan finns det vissa områden som behöver skyddas mot erosion där det finns viktig infrastruktur och samlad bebyggelse. Då kan strandfodring vara en möjlig åtgärd, säger Pär Persson.