"Ingen sa att jag skulle dämpa mig"

Johan Glans har underhållit svenska folket i över 20 år i humor- och satirprogram som “Kvarteret Skatan” och “Parlamentet” och i filmer och tv-serier som “Åsa-Nisse – wälkom to Knohult”, "Halvvägs till himlen" och "Swedish Dicks". I dag tar han plats på allt större scener och har blivit utsedd till Sveriges roligaste komiker två gånger, år 2003 och 2013 – alltså med tio års mellanrum.

– Jag får jobba på att bli Sveriges roligaste år 2023, det har jag som mål, säger han i sitt vardagsrum.

Man kan undra om det är svårt eller bara roligt att vara rolig.

– Det är svårt, men det roligaste jag vet är att hitta på skämt som både jag och publiken tycker är roliga. Jag kan lägga en halv dag på att ordagrant tänka ut vad jag ska säga, men på scen ska det inte se förberett ut. På scen ska det kännas lätt och luftigt som om jag kommer på allting i stunden. Grejen är att fejka spontanitet.

Han menar att komiker inte rakt av kan byta skämt med varandra, eftersom skämten ska bottna i den egna personligheten. Så hur är han som person?

– Jag har förstått att jag inte uppfattas som den coolaste killen i rummet och är inte den som folk är rädda för direkt. Jag tycker inte att jag är mesig, men folk kan uppfatta mig så. Jag kan också verka lite virrig och bortkommen. I stället för att gå mot det, förstärker jag det när jag står på scen.

En annan unik egenhet är hans förmåga att skratta på franska som han passar på och demonstrerar under intervjun.

– Jag var dålig på franska i skolan så det var ungefär det jag lärde mig under lektionerna, och att säga “förlåt jag är sen”. När jag ska träffa en fransman är jag tvungen att vara fem minuter sen för att kunna använda det.

Allt började i Eslöv i Skåne där han växte upp med föräldrar och två yngre syskon. Mamma jobbade på Skattemyndigheten och pappa var personalchef. Redan som 4–5-åring närde Johan en dröm.

– Jag drömde om att göra det jag gör nu: att stå på scen och clowna mig och spela roller i filmer. Det är min stora lycka. Det är nästan så att jag måste nypa mig i armen ibland.

Inte nog med att lille Johan spexade för kompisar och släktingar närhelst tillfälle gavs. En gång skickade mamma honom till matbutiken för att köpa mjölk. När han inte hade kommit hem på en timme gick hon själv till butiken. Där fann hon honom sjungandes för kassörskorna.

– Jag tror att de tyckte att det var roligt.

Där närmar vi oss hemligheten bakom hans senare framgångar: mycket uppmuntran från alla håll.

– Ingen sa att jag skulle dämpa mig. Tvärtom sa de att jag var rolig. Den här uppmuntran betydde jättemycket för mitt självförtroende.

Vid fyllda 19 inledde han sin karriär som ståuppkomiker, men vägen framåt var minst sagt guppig.

– Klart att det fanns perioder då jag tvivlade och funderade på att skaffa mig “ett hederligt jobb”. Men jag hade ingen bra reservplan och hade ingen examen, så jag höll på att måla in mig i ett hörn.

Efter tio hundår lossnade det. Allt kom samtidigt: ett program med ståuppkomik och “Kvarteret Skatan” i SVT liksom “Parlamentet” i TV4. Johan Glans genombrott var ett faktum.

– Det ändrade allt. Folk började känna igen mig på gatan och jag fick mycket jobb.

Runt 15 år senare rullar jobben alltjämt in och han har fullt upp. Men han framhåller att han är noga med att ha tid för familjen.

– Familjen är det viktigaste i livet för mig. Det inser jag när jag reser bort.

Privat är han inte fullt lika rolig som på scen, medger han.

– Jag är mycket mer hämmad privat. Nu sjunger jag inte för kassörskorna, det är det tråkiga med att vara vuxen. Men det är också bra. Kassörskorna skulle undra vad det är för fel med mig. I stället får jag betalt för att vara rolig.

I framtiden kan vi vänta oss att Johan Glans fortsätter att leva ut sin barndomsdröm.

– Jag vill hålla på så länge som möjligt. Min dröm är att det ska fortsätta så här, att telefonerna fortsätter att ringa och att publiken fortsätter att vilja se mig.