Libanons parlament inför omstritt nödläge
Det kontroversiella nödläget infördes för att försöka stoppa de växande politiska protesterna mot Libanons styre och myndigheter.
Protestledare uppmanade demonstranter att försöka stoppa omröstningen och förhindra att parlamentsledamöterna tog sig till parlamentet, men säkerhetsstyrkor lyckades skingra dem som hörsammat uppmaningen.
"Alla brottslingar"
Ilskan mot Libanons styre, inklusive president Michel Aoun, blossade:
– De är alla brottslingar, det är de som har orsakat den här katastrofen, sade den 60-åriga Lina Boubess när hon försökte ta sig fram mot den byggnad i utkanten av Beirut där parlamentet sammanträtt under coronapandemin.
171 människor dog, omkring 6 000 skadades och runt 300 000 människor förlorade sina hem i explosionen den 4 augusti. Den inträffade i en lagerlokal i Beiruts hamn där explosiva ämnen förvarats under flera år utan tillräckliga skyddsåtgärder, trots upprepade varningar.
– Är det inte nog att de stulit våra pengar, våra liv, våra drömmar och våra barns drömmar? Vad mer ska vi behöva förlora? sade Boubess.
Kan kväsa protester
Nodläget innebär bland annat att militären får omfattande befogenheter att kväsa protester, vilket kritikerna befarar kan användas för att krossa den proteströrelse som tog form redan i oktober i fjol med krav på djupgående politiska reformer och krafttag mot korruptionen.
Premiärminister Hassan Diab meddelade i måndags att hans regering avgår till följd av explosionen. Åtta av parlamentets 128 ledamöter har också lämnat in sin avskedsansökan.
Bakgrund: Libanons politiska kris
I oktober i fjol kastades det redan ekonomiskt krisande och svårt skuldsatta Libanon in i politiskt kaos – med månader av regeringskritiska massprotester mot ökade levnadskostnader och regeringens oförmåga att hantera den ekonomiska krisen. Sedan dess har det libanesiska pundet tappat 80 procent av sitt värde på den svarta, inofficiella marknaden.
Den 29 oktober meddelade dåvarande premiärminister Saad al-Hariri sin avgång. Men det tog lång tid att bilda ny regering, bland annat eftersom de olika politiska grupperingarna inte kunde enas om ministerposterna. I januari 2020 tillkännagav Libanon sin nya regering.
Tiotusentals libaneser har i krisen, som är den värsta sedan det femtonåriga inbördeskriget (1975–1990), förlorat sina jobb eller tvingats gå ner i lön och de ekonomiska svårigheterna blir allt mer svåröverstigliga. Därtill har pandemin inte gjort situationen bättre.
Den politiska splittringen i Libanon har alltid varit stor och regeringsmakten, en sekulär republik, bygger på en balans mellan landets största religiösa grupper: sunnimuslimer, shiamuslimer, kristna och druser.
