På vems sida står Snecker (V) – offrens eller förövarnas?

I maj uttryckte hon sig positivt till att skärpa straffen för den som begår brott mot politiker. ”Det begås ganska hemska brott, bara för att man är förtroendevald”.

Och på onsdagen uttalade hon sig för att skärpa straffen för den som köper sex. ”De, ofta män, som köper kvinnors kroppar, som anser sig ha rätt att göra fruktansvärda saker, de måste få ett kännbart straff” (Ekot 30/10).

Vänsterpartiets politiker är alltså väldigt tuffa mot vissa, men tyvärr väldigt slappa mot andra. De tar strid för den som utsatts för att se ett foto av ett könsorgan i sociala medier, men är till synes nonchalanta mot den som misshandlats, våldtagits eller fått halsen avskuren. De tror på ”kännbara” straff ibland, men inte som regel. Logiken är obegriplig.

Snecker sa i en intervju 2018 att hårdare straff inte minskar kriminaliteten NÅNTING. Därför ville hon avskaffa alla fängelsestraff kortare än ett år – även för återfallsförbrytare. Hon trodde inte att tryggheten skulle öka med längre straff. Nej, trygghet handlade enligt henne om att få vård om man blir sjuk, en trygg förlossning samt att ens mamma får äldreomsorg.

”Är det de svar du ger till dem i förorterna som fruktar för sitt liv när de går utanför sin dörr”, frågade programledaren Stefan Wahlberg.

Det var en rimlig fundering, men Snecker stod fast vid sin linje. ”Jag har inte sett någon korrelation mellan hårdare tag och mindre kriminalitet över huvud taget. Sambandet finns inte”.

Ja, så där brukar det låta från V.

2014 ville Jonas Sjöstedt (V) återinföra möjligheten till halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare.

2017 skrev Linda Westerlund Snecker på Twitter att ”Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka för att dom är på sjukhus”.

Vänsterpartiet vill även avskaffa livstidsstraffet som man anser är ”omodernt, inhumant och ineffektivt”. Dessutom är det dyrt då det kostar en miljon per år att hålla en person inlåst.

I en debatt mot Moderaternas Johan Forssell i september argumenterade Snecker emot att ta bort straffrabatten för unga. Programledaren frågade varför de som rånar och hotar andra ska få sänkt straff, varvid Snecker svarade: ”Rabatt på straff är en svensk rättstradition sen 1934 för ungdomars hjärnor är inte tillräckligt utvecklade”.

Samma snällism märks av vad gäller IS-återvändare.

I Studio Ett i mars kritiserade Snecker M för att inte satsa nog på socialtjänsten för att kunna omhänderta de IS-krigare som kommer tillbaka. Johan Forssell (M) svarade: "Till skillnad från vänsterpartiet så tycker inte jag att personer som har deltagit i den mest vedervärdiga terrorsekt världen har skådat på decennier, jag tycker inte att de ska integreras i Sverige. De ställas inför rätta för sina brott, de ska få stränga påföljder och sedan ska de om det går utvisas."

Men Vänsterpartiets svar på all typ av kriminalitet är i stället att minska klyftorna och ”se till att brotten aldrig uppkommer” .

Nyligen skrev hon tillsammans med Sjöstedt (V) att andra partier försöker ”piska upp stämningen” och ser hårdare tag och längre straff som den enda lösningen. Själva ville de i stället ge alla barn en uppväxt som ger en möjlighet till ett fullständigt liv.

Tro mig, vi är många som håller med, som ser att de klyftor och den segregation som har växt fram i spåren av ebo och låga krav på bidragstagare har skapat olyckliga spänningar i samhället. Och vem vill inte ge barn en bra uppväxt?

Brottsförebyggande arbete har en funktion, men att låta den som har begått ett brott komma undan är att sätta brottslingarnas väl framför offrens. En kränkande handling som redan har hänt ska bestraffas. Eller menar Snecker att sexköpare och penisbildskickare inte ska straffas utan i stället hanteras med jämställdhetslektioner i förskolan? Mot dem är hon ju plötsligt oväntat tuff.

Om V vill få förtroende för sin ”släpp-fångarna-loss-attityd” bör de väl åtminstone vara konsekventa.