A-kassereglerna drabbar lågavlönade kvinnor
De flesta har nog hört att den borgerliga valsegern inneburit en mängd förändringar vad gäller arbetslöshetsförsäkringen. Ändringen går ut på att a- kasseavgiften höjs, att ersättningen sänks och att kraven på att överhuvudtaget få ut något har skärpts.
Det som nu lagts fram innebär att kravet på hur många timmar man arbetat innan man blev arbetslös ökat från 70 till 80 timmar per månad. De flesta som inte förmår komma upp till dessa 80 timmar per månad, är kvinnor. Mer än 70 procent av de som är deltidsarbetslösa är kvinnor, de flesta unga i LO-yrken. Den grupp som kommer att drabbas riktigt hårt är den stora grupp kvinnor som har ni ringer - vi springer -jobb, det som med en förskönande omskrivning kallas för behovsanställning. Det är den mest otrygga och oförutsägbara anställningsform som överhuvudtaget existerar och det är nästan uteslutande unga kvinnor som arbetar så. Eftersom de inte anses arbetslösa i egentlig mening, kommer de att tvingas betala hela den höjda a-kasseavgiften, de får alltså en höjning av avgiften som är högre än alla andras i procent räknat. När de sedan står där utan deltid eller springvikariat, är det inte ens säkert att de får ut några pengar från den dyra a-kasseförsäkringen.
Eftersom kvalifikationsreglerna för inarbetade timmar höjs, kan en enda sjukdag omintetgöra rätten till ersättning. En ensamstående mamma med två barn med normala förkylningar, maginfluensor och halsont kommer snabbt under gränsen. Hon får alltså betala mer för en försäkring som inte bara är sämre, utan inte ens gäller den dag hon verkligen behöver den.
Kvinnor är överrepresenterade när det gäller svårigheter att uppfylla kraven för rätten till ersättning, ett faktum som inte tyder på någon inriktning mot ökad jämlikhet från regeringens sida. Man försvarar från regeringshåll denna förändring med att säga att man i stället ger mer till dem som vill arbeta mer. Tror de alltså att de kvinnor som lever på att arbeta deltid eller på att ta extrajobb när någon ringer, gör det av fri vilja? De flesta skulle nog vilja ha ett heltidsjobb som det går att leva på, förutsatt att man delade på ansvaret när barnen behövde vara hemma från dagis och skolor och om de inte ensamma måste ta hand om allt hemarbete. Den traditionella uppdelningen av kvinnliga och manliga sysslor, av betalt och obetalt arbete, gör att kvinnor har sämre möjligheter till heltidsarbete. Många arbetsgivare utnyttjar dessutom denna föråldrade bild av tvåsamhet där kvinnan arbetar deltid och mannen heltid, eftersom man bara erbjuder kvinnor deltidsarbete.
De som sitter i riksdagens arbetsmarknadsutskott bryr sig tydligen inte om att det finns 250 000 deltidsarbetslösa i Sverige, av dem är mer än 175 000 kvinnor, i stort sett alla LO-medlemmar med låga löner. Att regeringsmedlemmarna på högerkanten inte har en aning om hur kvinnors vardag ser ut, kan jag förstå, men att de inte har en aning om hur arbetslöshetsstatistiken ser ut, tycker jag är mycket anmärkningsvärt.
