Nyheter

Barn i Ingenmansland

Ett hundratal flyktingbarn i Sverige har förlorat lusten att leva. De har mist allt hopp om sin framtid och har slutit sig inför världen. För en del av dem har det gått så långt att de hamnat i ett tillstånd som liknar koma och de måste matas med slang och behandlas för liggsår. Deras tillstånd bär syn för sägen om en flyktingpolitik som inte gör skäl för namnet.

Nyheter • Publicerad 19 april 2004

Fenomenet, som hittills bara har rapporterats i Sverige, rapporterades i går i såväl tidningar som radio och läkarna står handfallna inför de drabbade barnen. "Just detta specifika tillstånd med flyktingbarn som slocknat och vänt sig bort från världen, finns inte vetenskapligt rapporterat någonstans i världen", berättade överläkare Göran Bodegård vid Eugeniahemmet i gårdagens SvD. Men i vårt land finns nu cirka 150 registrerade fall av barn till flyktingar som tycks ha tappat lusten att leva. Enligt den psykiatriska sakkunskapen beror beteendet ytterst på att barnens föräldrar själva förlorat allt hopp. säger psykologen Andreas Thunström på barn- och ungdomspsykiatrins flyktingenhet i Stockholm. "Föräldrarna kan inte förmedla så mycket hopp till sina barn, de kan inte måla upp ett framtidsperspektiv och säga att nu ska saker och ting ordna upp sig och nu ska vi leva här, för föräldrarna vet att de kanske inte får stanna", sade psykologen Andreas Thunström på barn- och ungdomspsykiatrins flyktingenhet i Stockholm i P1-programmet Tendens i går. I samma inslag vittnade nioåriga Madina från Tjetjenien, vars 11-åriga storasyster sedan nio månader ligger i ett komaliknande tillstånd: "Många olika länder vill inte ta emot oss och jag väntar tills vi får stanna någonstans och bo någonstans". Asyl- och flyktingpolitiken i Sverige har blivit allt mindre generös och handläggningen av enskilda fall vittnar om en tilltagande känslokyla från handläggare och tjänstemän. För en tid sedan rapporterade SVT:s nyheter om en flykting som - helt i strid med svensk lag ? ska förpassas till en väntande dödsdom sitt hemland. Att den statliga tjänstemannen som handlagt ärendet i inslaget ryckte på axlarna inför den hotande möjligheten att mannen skulle kunna avrättas förstärkte knappast intrycket av vårt land som rättsstat. I söndags rapportarade Sydsvenskan i en uppmärksammad artikel om den nära förestående avvisningen av en syskonskara på fem kurdiska barn, alla minderåriga. Deras föräldrar har gått under jorden och barnen ska nu förpassas ensamma ur riket till Turkiet. Eftersom verket misstänker att avvisningen inte ska gå lugnt till överlät man den i går formellt till polisen. Av de 31 300 personer som förra året ansökte om asyl i Sverige fick 15 procent uppehållstillstånd. Att 150 flyktingbarn nu ligger i dvala runt om i landet är ytterligare ett symptom på den snålare svenska hålningen. Att barn med "uppgivenhetssyndrom" observerats i Sverige som första ? och hittills enda ? mottagarland är föga smickrande för ett välfärdsland. Tyvärr är deras uppgivenhet inte bara en skam. Den är samtidigt en symbolisk avspegling av vår egen oförmåga. Sverige ? ett rikt och utvecklat land ? sluter sig allt mer mot omvärlden.

Per Nilsson per.nilsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.