Brottslighet kan byggas bort

Mer belysning, mindre buskage och därmed säkrare gångstråk nattetid. Det är vad regeringen hoppas bli resultatet av satsningen på en tryggare utemiljö, som presenterades på onsdagen. Satsningen ingår i den tidigare framlagda handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. I denna del kommer insatserna förvisso inte bara kvinnor till godo, men det är ändå möjligt att se frågan ur ett kvinnoperspektiv.

En fjärdedel av alla kvinnor har det senaste året avstått från att ge sig ut på kvällen av oro för att bli ofredade, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). Män är inte lika rädda, trots att män drabbas av våld i högre utsträckning än kvinnor. En förklaring kan vara att den typ av våld som kvinnor drabbas av innebär en större kränkning eftersom det ofta är fråga om sexuellt våld.

Rädslan står alltså inte i proportion till den faktiska brottsstatistiken. Ändå är den begriplig. Det är inte helt lätt att lugna känslor av oro och ångest med siffror. Trots att sannolikheten är låg för att drabbas av brott räcker det långt med att risken finns för att avstå från att gå ut i kvällsmörkret, och därmed kanske missa något roligt som en fest eller ett restaurangbesök.

Dessbättre finns rent fysiska möjligheter att ge nattliga promenader inte bara en ökad upplevd känsla av trygghet utan också en rent faktisk brottsminskning. Bostadsområden som byggdes under 1970-talets miljonprogram uppvisar ofta många exempel på miljöer som känns otrygga, även om sådana förstås också finns på andra håll. Dåligt upplysta gångtunnlar under bilvägar. Insynsskyddade promenadstråk kantade av träd och buskar. Smala och trånga broar mellan bostadshus. Bilars framkomlighet var under den rådande tidsandan viktigare än fotgängarnas, områdena byggdes stereotypa och förutsatte inte alltid något större antal människor i rörelse utomhus annat än på väg mellan hemmet, arbetet och mataffären.

Regeringen satsar 45 miljoner. Den summan går till Boverket för att sammanställa information om goda ombyggnadsprojekt och om hur sådant arbete kan utvecklas. Pengarna ska alltså inte gå till att rent praktiskt sätta upp lampor, kapa träd och liknande – det får kommuner, fastighetsägare och andra göra. Syftet är att de ska få motivation och goda råd.

Man får hoppas att detta leder till att spadar sätts i marken. Detta är att stämma i bäcken i stället för i ån när det gäller brottsförebyggande arbete. Till jämförelsevis liten kostnad försvåras grova våldsbrott. Fler människor vågar gå ut i natten i stället för att avstå från positiva upplevelser. Det är en dubbel välfärdsvinst.

Åtgärderna är inte bara relativt billiga, de innehåller heller inget moment av integritetskränkningar i form av exempelvis övervakningskameror.

Där det finns kostnadseffektiva metoder med få nackdelar att motverka brott så bör ju dessa givetvis genomföras i första hand.