Bushs eget Vietnam

USA:s president George W Bush lyckades undkomma inkallelse i Vietnamkriget mycket tack vare att han av och till tjänstgjorde som reservare i Nationalgardets flygvapen. Vicepresident Dick Cheney lyckades också hålla sig undan och har på sitt sedvanligt buffliga sätt sagt att han "hade andra prioriteringar" då det begav sig.

Men det pågående kriget i Irak har gett många amerikaner obehagliga påminnelser om det krig som på 1960- och 1970-talen formade den generation som nu leder världens enda supermakt. Efter presidentens tal till nationen i onsdags natt, växer känslan av att historien delvis är på väg att upprepas.

På brittiska BBC:s hemsida, för övrigt vid sidan av New York Times en av världens absolut bästa nyhetssajter, summerades efter Bush tal till nationen elegant parallellerna med det krig som blev USA:s första att förlora.

För det första sprider sig känslan bland makthavarna att man inte är på väg att vinna. För det andra ska ansvaret för säkerheten i landet skiftas över till irakierna själva. För det tredje anser man att en militär lösning med fler trupper fortfarande är den enda vägen. För det fjärde finns en stor och växande inhemsk opposition att engagemanget inte fungerar och att man måste dra sig tillbaks så fort som möjligt. För det femte har presidenten, liksom en gång företrädaren Lyndon Johnson, av omständigheterna tvingats en grupp "vise män" bestående av forna utrikesministrar och andra tunga makthavare.

Men det finns också väsentliga skillnader. Dels för att skalan är så mycket mindre, 150 000 man nu och över en halv miljon då. Dels för att fienden den här gången inte är ett grannlands armé och en allierad inhemsk gerillarörelse, utan en löst sammanhållen koalition av sekteristiska och delvis konkurrerande beväpnade miliser och rena gangstergäng som främst bekrigar en maktlös civilbefolkning med dolda sprängladdningar och självmordsbombare.

Antalet civila dödsoffer från vad som bara kan betecknas som ett inbördeskrig pendlar nu mellan 50 och 100 döda om dagen. Det gör att Irak varje vecka förlorar lika många invånare i förhållande till sin folkmängd som USA gjorde vid ett enda terrorattentat - det som inträffade den elfte september 2001.

Att så sker är inte minst en effekt av det maktvakuum som uppstått efter Saddam Hussein. Delvis är det en följd av missgrepp som att avskaffa den irakiska armén och göra sig av med hela den civila administrationen. Men också en följd av att baathpartiets totala grepp över landet effektivt och brutalt höll ner alla former av religiös sekterism och höll landet kemiskt rent från demokratiskt sinnade oppositionella.

Att spekulera i vad som hade hänt om Saddam Hussein avsatts i en inhemsk kupp, om han dött en naturlig död eller blivit störtad av ett uppror är naturligtvis meningslöst.

Däremot borde lärdomen efter Vietnam visa att inte ens världens starkaste land kan lösa den till stora delar självframkallade situationen med enbart militära medel.

Därför står man nu inför den föga avundsvärda situationen att man faktiskt både måste stanna kvar och samtidigt söka alternativa politiska lösningar.