Nyheter

Djurens rätt till vänner

Nyheter • Publicerad 27 augusti 2004

Till skillnad mot människorna har djuren inga rättigheter.

Men vi människor har också skyldighet att behandla djuren väl.

Gladsax 13:26

I sensommarens tröga nyhetsflöde guppade under veckan historien om konfrontationen mellan djurrättsaktivister och en tysk cirkus omkring i media. I dess efterföljd moraliserade aktivister och djurrättsförespråkare om mänskligt förtryck av djuren. Åter hördes röster som på fullaste allvar talade om djur som vore de människor.

Men till skillnad mot oss människor har djuren faktiskt inga rättigheter. Och till skillnad mot djuren har vi människor faktiskt skyldigheter, inte minst att behandla djuren väl.

Det blev så att säga rena cirkusen förra fredagen utanför Huddinge när personalen på Cirkus Mustang drabbade samman med djurrättsaktivister.

Aktivisterna delade ut flygblad om dålig djurhållning till besökarna och det fick de anställda att surna till. "Cirkuspersonalen tyckte att ungdomarna inte skulle stå där i vägen, det blev bråk, och man började slå på varandra", berättade Christer Törnefall, stationsbefäl på Södertörnspolisen för DN. Sex polispatruller fick komma till platsen och enligt polisen var upp emot trettio personer inblandade i bråket. Efterspelet resulterade i ett tiotal anmälningar om misshandel, en man som försökt ingripa mellan kombattanterna hamnade på sjukhus och minst två av aktivisterna lär ha fått lättare skador. Intrycket av cirkus förstärktes av att kvasikändisen och s-politikern Jan Emanuel Johansson och ett uppbåd journalister bevittnade tumultet.

Några dagar efter tumultet i Huddinge debatterades frågan i P1:s morgonprogram. Anders Svärd, förbundsordförande i organisationen Djurens Rätt förfasade sig över hur människor förnedrade och utnyttjade djur endast för sitt höga nöjes skull. En konfunderad cirkusdirektör Henry Bronett försökte värja sig mot påhoppen mot en bransch han vuxit upp i och där han tillbringat hela sitt yrkesliv.

Det är fullt möjligt att kritiken mot Cirkus Mustang var berättigad. Flera kommunala inspektörer hade också kritiserat den för slarv och försummelser gentemot djuren, främst då dess hästar. Men att inspektioner ägt rum och missförhållanden pekats ut tyder trots allt på att djurskyddet fungerar hyfsat. Den cirkus som heller inte lyckas efterleva regler och påpekanden kan också trots allt förbjudas fortsätta sin verksamhet och efterlever därmed av ren självbevarelsedrift reglerna. Därmed borde allstå även djuren på en kringresande cirkus vara garanterade en dräglig behandling

Men med organisationer som Djurens Rätt och andra aktivister föredrar att jämställa djuren med människorna. Något som i sin förlängning tenderar att likställa människorna med djuren.

I radion anlade dess förbundsordförande ett uttalat klassperspektiv på den konflikt han ser mellan djurs och människors rätt. Vi utnyttjar, exploaterar och förnedrar höns, kor och hundar i vinnings- och underhållningssyfte. På cirkusar, matfabriker, bondgårdar och kanske även i vanliga hem pågår förtrycket oupphörligt, enligt djurrättsextremisterna. I Lund dök små uppklistrade lappar med djuraktivistiska slagord upp under sommaren. "Varför ska någon bli rik på att jag måste äta" frågades på en av dem med förnumstig retorik.

Ja varför inte?

"Kött är mord" basunerade budskapet på en t-shirt ut mitt i grillröken på Malmöfestivalen häromveckan.

Sålunda är vi alltså alla mördare, vi köttätare.

Lustigt nog verkar aktivister och veganer bara bekymra sig för hur människor behandlar djur. Men när alla höns och grisar i stillhet väntar på en död i djurisk värdighet på långvården när veganerna fått makten kanske intresset vänds även mot de vilda djuren. Tänk bara på den ångest skogssnigeln måste känna när den levande slukas av skatan. Eller alla ensamstående hondjur som bara behandlas som sexobjekt och överges av sina tillfälliga partners ute i skogen.

Sett ur ett mänskligt perspektiv behandlar djuren varandra rätt taskigt. Dåligt foder och trånga hönsburar är trots allt inget mot den utpräglade sexism och det stenhårda förtryck under näringskedjans järnhårda lag som den vilda faunan dignar under. Vad ger egentligen räven rätt att sönderslita och uppsluka sorken?

Det givna svaret är ingen alls. I naturen finns varken rätt eller fel. Rovdjuret drivs inte av hat eller girighet och dess bytesdjur är inte förtryckta offer. Vi kan inte betrakta djurens värld som om den bestod av individer med mänskliga tankar, känslor och beteenden.

Ändå finns det sådana som gärna gör det.

Kanske är det barndomens disneyfiering av djurlivet som får genomslag senare i vuxenlivet. För en femåring är naturligtvis vännerna i Djungelboken, Aristocats eller Micke & Molle lika mänskliga som Emil eller Pippi.

De flesta växer ifrån det. Men inte riktigt alla.

Så var det inte svårt att acceptera den då trettonåriga dotterns vegetarianperiod. Men när tjugotreåringar kladdar slagord på pälshandlarnas skyltfönster är det inte charmigt utan bara patetiskt. Möjligen skulle de vinna min motvilliga beundran om de protesterat utanför Hells Angels eller Bandidos lokaler mot mc-gängens förkärlek att bekläda sig i koläder.

Den som har gått mellan tiggare och spetälskas utmärglade kroppar på Bombays eller Calcuttas gator har också kunnat konstatera att där man vägrar döda kor eller ens råttor kan man samtidigt rycka på axlarna åt ett outhärdligt mänskligt lidande.

Men den som ser på djur som de är människor tenderar att också behandla människor som djur. På grindarna till en köttranch i Kalifornien hade någon i vintras sprayat "Kowschwitz" med tydlig anspegling på det nazistiska utrotningslägret. Men det pågår inte någon djurens Förintelse. Att överhuvudtaget antyda det är ett hån och ett förringande av dess miljontals mänskliga offer. Till historiens många obevekliga ironier hör också det faktum att Tredje Rikets djurskyddslagar var de strängaste någonsin. Sålunda åtalades en forskare för att ha dissekerat levande maskar ? av samma samhällsapparat som förberedde massmord på miljontals människor.

Visst är djuren våra vänner. Och visst ska de behandlas väl. Det är vår skyldighet.

Ingenting annat.

Ola Tedin

YSTAD
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.