Ett anspråkslöst förslag
Lars Danielsson, förre statsministern Göran Perssons närmaste man, föreslår att utrikesnämnden läggs ner och kungen därmed befrias från uppdraget som dess ordförande. Det är i och för sig ett intressant förslag – men varför bara nöja sig med bara utrikesnämnden? Hela monarkin är ju trots allt lika förlegad som den utrikesnämnd Danielsson vi se försvinna.
"Hemlighetsmakeriet kring utrikesnämnden skapar onödig mystifiering av svensk utrikespolitik. Utrikesnämnden, som i dag sammanträder med kungen som ordförande, har spelat ut sin roll", skrev Danielsson på DN debatt i går. Enligt Danielsson är utrikesnämnden, där kungen är ordförande, en förlegad och onödig institution. Dagordningen är hemlig och deltagarna, partiledarna, har egentligen inte rätt att yppa vad som sagts. Protokollen är hemliga och blir offentliga först efter lång tid. Att deltagare ändå av och till avslöjar vilka frågor som tagits upp utan påföljd, är enligt Danielsson ytterligare ett tecken på att nämnden överlevt sig själv. Lars Danielsson konstaterar också att utrikesnämndens funktion lika väl kan övertas av Riksdagens EU-nämnd eller utrikesutskott: "Både utrikesutskottet och EU-nämnden kan i princip varje vecka vara forum för samråd mellan regeringen och oppositionen i utrikespolitiska frågor. Dessa samråd kan vara slutna men också öppna för allmänheten, vilket bland annat är fallet då statsministern möter EU-nämnden inför EU-toppmötena. Eftersom vi i dag i växande utsträckning agerar utrikespolitiskt via EU blir samråden inför utrikesministrarnas månatliga möten i Bryssel det centrala samrådsinstrumentet för att skapa så bred enighet som möjligt kring svensk utrikespolitik."
Utspelet mötte genast kritik från borgerligt håll. "Det finns många socialdemokrater som uppskattar kungen", sade utrikesminister Carl Bildt till svd.se, passande nog just efter gårdagens sammanträde i den utrikesnämnd Danielsson vill avskaffa. Statsminister Fredrik Reinfeldt påpekade också att utspelet knappast var UD:s ståndpunkt och att UD-mannen Danielsson därmed var ute i ogjort väder.
Kungens roll som ordförande i utrikesnämnden regleras i grundlagen och är en av monarkens få kvarvarande politiska uppdrag. Men att hovetikett och verklighet inte alltid fungerar tillsammans visades med all önskvärd tydlighet den 11 september 2001. Då försökte dåvarande statsministerns närmaste medarbetare förgäves nå fram till sin chef och informera om terroristattackerna i USA. Utrikesnämnden avslutades dock i lugn och ro tack vare hovets nitiska lakejer. Att störa statschefen med de allvarliga nyheterna var det inte tal om – även om det innebar att regeringschefen i onödan hölls ovetande om årtiondets allvarligaste händelse.
Kritik mot den svenska monarkin uppfattas lätt som påhopp på kungen som person. Carl Bildts reaktion i svd.se som refererats ovan är ett typexempel. Kungen som person har dock inget med kritik av monarkin att göra.
Utan folkvald statschef förblir den svenska demokratin ofullständig.
