Finmaskigare torskregler

Återigen visar svårigheterna med att få till stånd åtgärder som kan rädda kvar torskbeståndet i Östersjön och på Västkusten att frågan bara kan lösas i samförstånd med samtliga av fiskevattnens strandstater. Arbetsgruppen i regeringskansliet mötte i går representanter för miljö- och fiskeorganisationer. På dagordningen stod främst två förslag till nationella åtgärder för att minska utfiskningen av torskbeståndet. Dessa har arbetats fram av Fiskeriverket sedan EU-kommissionen avvisat det ensidiga svenska fiskestoppet tidigare i år. Det ena förslaget går ut på att gränsen för att fiska invid land utsträcks till 4 sjömil, cirka 7400 meter i Östersjön. Enligt Fiskeriverket råder redan i dag denna generella begränsning, men lokala undantag gör att trålning närmare strandzonen i praktiken är tillåten på upp till 80 procent av den svenska kusten. Strandzonen anses vara värdefulla lek- och uppehållsområden för ungfisk. Enligt förslagsställarna skulle en strängare tillämpning kunna få stor betydelse för torskens överlevnad. Verkets andra förslag handlar om att få igenom krav på så kallade selektiva redskap. Nät och trålar ska anpassas för att lättare släppa igenom fisk som är för liten. Regeringens arbetsgrupp vill också blåsa liv i den gamla idén att utvidga det fredade lekområdet vid Bornholmsdjupet för att öka torskens möjligheter att leka och föröka sig. Problemen med förslagen är emellertid de samma som med det ensidiga fiskestoppet. De råder inte över förhållanden i andra länder. Danska, tyska och finska fiskefartyg har lov via internationella avtal att fiska på svenska vatten. Hur deras utrustning får se ut kan nationella Svenska regler inte påverka. Kontrollen av fångster utöver de nationella kvoterna är också omvittnat sämre i de forna östländerna. En effektiv räddningsaktion för fiskebeståndet i Östersjön måste därför omfatta alla länder i området. Dessvärre är det arbetet tidsödande, långsamt och fullt av hinder. Men det gör inte frågan om torskens framtid mindre akut. Flera forskare varnar för att beståndet är på väg att bli så litet att det aldrig kan återhämta sig - ens om allt fiske stoppas i många år. Andra har gått så långt som att hävda att den gränsen redan har passerats. Oavsett vem som är närmast sanningen har starka varningssignaler sänts ut om framtiden för torskbeståndet. Att ignorera dem vore det samma som att med berått mod låta torskbeståndet försvinna. Kanske för alltid. Större maskor i näten kan hjälpa en bit på vägen. Finmaskigare regler för alla länder kan det definitivt.