Gågatan finns på Internet

Gladsax 13:26

Handlare i Ystads centrum är bekymrade över att stora affärskedjor vill etablera sig i stadens ytterområden. Men oron är överdriven. Det visar trots allt en titt på förhållanden i andra städer. Varken Köpenhamns, Stockholms eller Malmös stadskärnor har förvandlats till öde stadslandskap. Trots att de är mer eller mindre omringade av de stora affärskedjornas köplador. Den forskning som gjorts i ämnet visar, som YA redovisade på nyhetsplats i torsdagens tidning, att det faktiskt också finns fördelar för innerstadshandeln om det finns stora köpcentra i ytterområdena. Det drar helt enkelt folk till stan - som kan tänka sig att också shoppa på gågatan. Tack vare globaliseringen är ju också varorna ute vid maximegamarknaden så billiga att folk får pengar över - pengar som kan användas till innerstadens mer exklusiva utbud.

Därmed inte sagt att det är lätt att driva en rörelse. Att agera på en öppen marknad som egenföretagare med konkurrerande aktörer är svårt och kräver kunskaper, envishet och kreativitet. Och detta utan att ens nämna Myndighetssveriges allt mer närgångna intresse för småföretagaren.

Så varför ska då en tidningsredaktör utgjuta sig och komma med förnumstiga råd - han som sitter tryggt inne på sin redaktion på ensamtidningen som redan har alla annonsörerna? Både från gågatan och dem utanför stan? Fattar han inte att små affärer går omkull när kedjorna runtomkring säljer samma skor och samma tröjor och samma blommor för halva priset?

Jo, men de samhällen som inför kontroll och konkurrensbegränsningar bara lyckas bra med en sak: skapa brist, högre priser och färre jobb.

Dessutom är tidningsvärlden som den ser ut i Sverige i dag faktiskt är att jämföra med Nisses Livs på gågatan i den lilla staden där matvarukedjan Maximegalon just slagit upp sina portar strax utanför innerstaden.

Svenska tidningar levde länge under skydd av monopol. För annonser och reklam var förbjudet i all annan media utom på bio - där de egentligen bara hörde till underhållningen och förutom att etablera varumärken inte bidrog nämnvärt till att sälja varor. Så avreglerades radio och tv 1990 och tidningarna fick lite konkurrens, men inte så farligt. Åtminstone inte jämfört med vad som kom sedan: Internet.

En oerhört korkad kommentar om Internet fälldes av någon förståsigpåare i efterdyningarna av IT-kraschen: "Det är klart att man inte kan tjäna pengar på någonting som är gratis".

Fel. Det finns massor av pengar att tjäna på mycket som är gratis. Radio och tv är gratis - i alla fall i länder där alla och inte bara moderata ministrar väljer bort tv-licensen. Det finns ju också gratistidningar - som om än inte täljer guld med morakniv, så i alla fall har kapat åt sig en del av annonsmarknaden.

Men varför sätta in en radannons i YA eller Skånskan när det finns blocket eller e-bay eller nätauktioner? Ja, många har redan upptäckt det och har slutat att annonsera i dagstidningen eller köpa den.

Som väl är - i alla fall för mediabranschen - har också händelsevis annonsörerna börjat upptäcka detta. För där folk för sig och träffas där går det alltid att försöka sälja något. På Internet träffas, umgås och handlar folk mer och mer. Därför blir det mer och mer attraktivt att annonsera på nätet.

Sveriges och hela världens dagspress står därför inför ett avgörande systemskifte när läsarna överger papperstidningen för nättidningen. Utvecklingen pågår även här på YA - undertecknad lägger inte bara varje dag ut texter från ledarsidan som kan gratis läsas på en dator av var och en varhelst i världen hon befinner sig. Jag skriver också - med skiftande framgång - en så kallad blogg, en form av löpande kommentar alltså, på vår hemsida, www.ystadsallehanda.se/bloggledaren.

Alldeles säkert blir det bara de som lyckas ta med sig både läsarna och annonsörerna över från pappret till datorn har förutsättningarna för att överleva - och alla kanske inte gör det ens då.

Och visst. Det hade varit mycket enklare om vi hade kunnat gå till regeringen och genom lag få Internet avstängt. Eller åtminstone förbud för annonser, strikt reglerade öppettider för hemsidor och förhandsgranskning av en statligt anställd censor. (Det sista sker faktiskt fortfarande med reklamfilm.)

Men det skulle också bara tråkigare.

Gågatan finns faktiskt också ute på Internet.