Krisens botframtidens hot

Bank- och finanskrisen leder nu till politiska påfrestningar mellan länderna. I går utbröt ett gräl mellan Storbritanniens premiärminister Gordon Brown och Islands statsminister Geir Haarde. Anledningen var den isländska bankinspektionens övertagande av Landisbankis tillgångar, som drabbade 300 000 insättare i Storbritannien, som helt plötsligt inte kunde komma åt sina pengar. Som svar på kontostängningarna fick isländska företag se sina tillgångar i Storbritannien frysta och premiärminister Brown kallade islänningarnas tilltag för "klart illegalt" och "fullständigt oacceptabelt". Haarde riposterade å sin sida med att han fann det fullständigt chockerande att isländska tillgångar blockerats med stöd av brittiska anti-terrorlagar.

Inför helgens många krismöten med G8-länderna, Världsbanken och Internationella valutafonden är bråk mellan enskilda länder på grund av att nationella krisåtgärder slår mot utländska intressen det sista som behövs. Dessvärre är den ekonomiska historien full av exempel på försök att mildra eller hindra kriser i själva verket förvärrar dem.

Börskraschen i oktober 1929 blev inledningen till den stora 1930-talsdepressionen. En spekulations- och lånebubbla ledde till omfattande bankkrascher runt om i hela USA. När kreditmarknaden kollapsade, försvann möjligheterna att få lån till även fullständigt sunda affärsidéer och en nedåtgående spiral av mindre företagande, mindre jobb och mindre antal människor i arbete inleddes. I juni 1930 röstade kongressen igenom Smooth-Hawley Tarrif Act som i ett försök att skydda inhemsk industri från utländsk konkurrens. I ett slag höjdes importtullarna dramatiskt på tiotusentals varor. Resultatet blev den motsatta när den ekonomiska nedgången spred sig till Europa och övriga världen när andra länder inledde en veritabel kapprustning av tullskydd och andra handelshinder.

Del av förklaringen till dagens finanskris står att finna i att de kraftiga räntesänkningarna efter it-kraschen i början av seklet i kombination med en politisk styrning av den privata egnahemsmarknaden. Att skylla på giriga bankdirektörer är därför något av en förenkling när politiska beslut och regleringar banat vägen för och uppmuntrat större risktagande i bankerna. Syftet var naturligtvis gott och fullständigt oantastligt - att ge fler amerikaner möjlighet att köpa och äga sin bostad och så länge priserna steg växte bubblan. På bubblors vis pumpades den också långsamt men säkert i en process de en mängd aktörer är fullständigt medvetna om vad som pågår, men inte kan låta bli att fortsätta så länge bubblan bara växer och växer.

Inte ens Franklin D Roosevelts "New Deal" - sinnebilden av en resolut och lyckad statlig ekonomisk räddningsplan - har undgått misstanken att ha gjort mer ont än gott. I en artikel i augustinumret av Journal of Political Economy (journals.uchicago.edu) hävdar UCLA-ekonomerna Harold Cole och Lee Ohanian att New Deals pris- och lönekontroll i själva verket hindrade en snabb återhämtning som var på väg och i stället förlängde depressionen med flera år.

Ironiskt nog är USA:s centralbank Federal Reserves nuvarande ordförande Ben Bernanke expert på just 1930-talskrisen. Även om han inte lär upprepa misstagen från då är det ingen garanti för att den nuvarande krishanteringen skapar problem längre fram.

President George W Bush höll i fredags eftermiddag ett till intet förpliktigande tal till nationen. Talet, som inte innehöll några nya räddningsplaner men utlovade att han och hans regering ska göra "allt som krävs" för att stävja krisen, kom efter ytterligare en dag av börsfall världen över.

Den sedan länge förutsedda bostadsbubblan sprack med eftertryck den 15 september när anrika jättebanken Lehman Brothers i New York lämnade in sin konkursansökan. Sedan dess har regeringar och centralbanker stått inför den hittills hopplösa uppgiften att ingjuta förtroende i väldens lånesystem.

Alternativet hade varit att liksom 1929 göra ingenting, med risk för att hela finanssektorn utraderas och världsekonomins betalningssystem gått under. I stället har räddningspaket i USA och i Europa genomförts - men effekten uteblir fortfarande. Sannolikt kommer det mer och om de sammanfaller med att börsraset når botten så kanske de biter. Varpå högst sannolikt också fröet till nästa nedgång efter nästa uppåtcykel blivit sått.