Krishantering i EU och USA
Det blev inget räddningspaket a la USA när Frankrikes, Storbritanniens, Italiens och Tyskland ledare möttes i Paris i helgen. I stället beslutade företrädarna för EU:s största ekonomier om ett närmare samarbete för att om möjligt stävja förtroendekrisen inom kreditsystemen. I och med den förnyade betalningssvårigheter inom tyska Hypo Real Estate ställs samarbetsförmågan mycket snart på svåra prov. Det jättelika tyska finansinstitutet riskerar konkurs om det inte tillförs ytterligare kapital innan börsen i Frankfurt öppnar nu på måndagsmorgonen.
Krisen sätter sammanhållningen inom EU på prov. Dels för att beslutet av de fyra stora medlemsländerna att träffas i Paris och diskutera krisen har väckt irritation bland andra medlemsstater. Men ett mindre lyckat resultat av Parismötet kan också bli att de ledande länderna tar krisen till intäkt för att börja tänja på eurosamarbetets konvergensregler.
Faran för att den finansiella krisen fördjupas och förvärras är ingalunda över. I fredags kväll svensk tid röstade den amerikanska kongressens representanthus igenom den räddningsplan om ofattbara 700 miljarder dollar för att i en första omgång försöka få bort de mängder av förlustkrediter som cirkulerar i banksystemet och som skrämt bort utlåning även till högst legitima och lönsamma låntagare. Paketet - som kostar lika mycket som USA:s krig i Irak - kunde antagas först efter att ha sockrats med en mängd öronmärkta lokala satsningar för att tillfredsställa enskilda kongressledamöter. Kritiken, såväl den från höger som den från vänstern, har emellertid en paradoxal gemensam nämnare: Oavsett dess många brister och oavsett hur pass verksamt det egentligen är, så är det bättre än ingenting. För genom att göra ingenting skulle mer bensin komma att hällas på misstroendebrasan som hotar att förlama hela det internationella kreditsystemet.
Parismötet slutade inte i ett paket som sockrats med extra skattepengar till deltagarnas valkretsar. Däremot framhölls att medlemsstaterna i en nära framtid måste bereda sig på att sluta sig samman och gemensamt lösa kreditmarknadens problem. Den gemensamma räddningsaktion som Beneluxländerna gjorde för att rädda bankerna Fortis och Alexia nämndes som föredömen. Krisen inom Hypo Real Estate blir säkerligen också det tänkta samarbetets första prövosten att rädda ett kreditföretag vars storlek överstiger den nationella förmågans. Även när det gäller en ekonomi av Tysklands storlek och dignitet.
Men dessvärre hoppades Frankrikes president Nicholas Sarkozy under mötet att ett närmare samarbete också skulle öka förståelsen för och möjligheterna att omtolka eurosamarbetets konvergensregler. Euroländerna har via den gemensamma valutan berövats devalveringens frestelser. Sarkozy funderar i stället på att öka budgetunderskottet och öka statsskulden för att den vägen - mycket kortsiktigt - dämpa den kommande lågkonjunkturens verkningar.
En sådan utveckling vore olycklig och hotar på sikt stabiliteten i den gemensamma valutan. Finanskrisens verkningar sprider sig alltså inte bara till vad som brukar kallas för "den egentliga ekonomin".
Även samanhållningen och samarbetet inom EU står inför starka påfrestningar. Frankrike, unionens nuvarande ordförandeland, gör sin vana trogen sitt till.
