Kuba efter Fidel Castro
Mytomspunnen, revolutionsromantisk och en politisk ikon i vänsterkretsar världen över. Kubas brutala diktator, tillika sjukliga och till åren komne, Fidel Castro sjunger sannolikt på sista versen. Trots att en spansk läkare i juldagarna besökte Havanna och minsann kunde garantera att despoten var i topptrim ryktas, enligt andra källor, att hans långa frånvaro från rampljuset bara kan tyda på en sak att han inom kort är borta från den politiska scenen. Brodern Raoul tar alltmer över de politiska uppgifterna. Men vart är Kuba på väg?
Dagarna inför julen reste jag till Havanna. Mitt uppdrag var att träffa den förbjudna politiska oppositionen och däribland liberala partikamrater och oberoende intellektuella. Jag mötte frihetskämpar som modiga Osvaldo Payà, ledare för det kristdemokratiska Movimiento Cristiano Liberación och ledare av Varela-projektet som suttit i fängelse gång på gång för sina politiska åsikters skull. Jag träffade de imponerande liberalerna Fernando Sánchez López som leder Partido Solidaridad Democrática och partiledare Julia Cecilia Delgado González för Partido Liberal de Cuba och som hånas, jagas och förföljs för sin politik. Jag lärde känna stolta Héctor Palacios Ruiz, en av de politiska fångarna från 2003 som släpptes nu i mitten av december från fängelset och hans fantastiska fru Gisela Delgado Sablón som är nationell samordnare för Kubas fria bibliotek med uppemot 10 000 besökare per år. De är alla verkliga hjältar som med sina liv, drömmar och framtid som insats kämpar för ett fritt och demokratiskt Kuba.
Det kubanska folket har sedan 1959 levt under massivt förtryck av diktatur, polisstat och planekonomi med minimal personlig och politisk frihet. Landet står i dag inför ett brytningsskede och den demokratiska omvärlden måste nu formulera en hållbar strategi för demokrati. Det finns tre potentiella scenarion som kan inträffa efter Fidel Castros död:
1) Kapitalism utan demokrati. Raoul Castro är varken en karismatisk ledare eller en brandtalsagitator utan en politisk praktiker som vill ha resultat. Den sista tiden har delegation efter delegation av länder som köpt framgångssagan kapitalism utan demokrati besökt ön. Det är inte en slump att Kina och Venezuela är bästisar med bröderna Castro för inte minst i de mest hårdnackade diktaturländerna som just Kina finns en faiblesse för att skippa yttrandefrihet och rösträtt för att istället gå direkt på kapitalismens ljuva slantar. Alla tycks ha fattat att ett ekonomiskt system där staten kontrollerar produktionsmedlen och gör planer för hur ekonomin ska skötas via investeringar, besparingar, konsumtion med mera aldrig har och aldrig någonsin kommer att fungera. Parallellt med att många exilkubaner och utomstående aktörer har ekonomiska intressen av Kuba finns en risk att Kuba förvandlas till ett junior-Kina eller åtminstone ett mini-Singapore, där medborgarna får shoppa loss men inte tycka, tänka och tro fritt.
2) Inre våldsamt kaos. Trots att Castro är sjuk är det ingen som direkt tycks sörja hans frånvaro. Att våld skulle bryta ut i landet är kanske det minst troliga scenariot, men många kubaner jag mötte varnade än dock för detta. Frustrationen över att ha levt under diktatur i fattigdom så länge är stor.
3) Turbodemokrati. Det kan gå snabbt när en diktatur gungar till. Se bara på utvecklingen i Östeuropa, Sovjetunionen, Baltikum och Sydafrika. Ingen av oss trodde väl att Berlinmuren skulle rasa så kvickt, apartheidsystemet försvinna av farten eller en av världens då två kvarvarande supermakten skulle falla. Samma utveckling skulle kunna inträffa på Kuba.
Men för att det sista scenariot ska bli verklighet krävs att den demokratiska världen reagerar tydligare. Den förbjudna politiska oppositionen måste stöttas både moraliskt och finansiellt. Ett starkt civilsamhälle ska finnas på plats när Fidel försvinner. Samtliga politiska fångar måste släppas innan några ekonomiska sanktioner hävs. Fler ambassader i Havanna borde låta frihetskrafter på plats få nyttja datorer, Internet och faxar i sitt politiska arbete.
Just nu finns denna brytningsfas "once in a lifetime". Låt inte detta tillfälle försvinna.
