Landsbygdens breda band
"Vi är först ut att täcka en hel kommun", sade kommunalrådet Kristina Jönsson (m) till YA i onsdags när satsningen blev känd. Det är med så kallad ADSL-utrustning, som går via det vanliga telenätet, man avser att nå ut till de dataanvändande invånarna.
Tänk dig att du bor i Onslunda och du har beställt tre kubikmeter olja till villan inför vintern. Eftersom landsvägen bara går fram till Tomelilla får du hämta den i hundralitersdunkar på cykelkärran. Med två hundralitersdunkar på flaket är det hela ordnat på en dag eller två. Och eftersom alla andra i byn har ärende av samma karaktär finns det många som håller en sällskap på vägen.
Som väl är är ovan scenario sedan länge historia. Tack vare stat och kommun är i princip alla bostäder i landet nåbara för tunga transporter. Vägnätet är en viktig och fullständigt självklar investering i den ekonomiska infrastrukturen och sedan länge mer eller mindre betratad som en rättighet.
Men trots att de elektroniska "transporterna" sedan ett decennium vuxit årligen med geometrisk progression, är bredband, det vill säga en snabb dataöverföring, långt ifrån självklart i byar och samhällen.
Vid sidan om allfarvägen får de med den långamma och uråldriga telefonuppopplingen till datorn göra den elektroniska motsvarigheten till ett tjog långa och tunga cykelresor beskrivna ovan. Att dataleverantörer och programtillverkare tar en snabb uppkopppling som självklar är också inte bara irriterande för den med ett enkelt telefonmodem. När allt fler tjänster mer eller mindre förutsätter bredband bidrar detta också till att i onödan öka klyftan mellan tätort och glesbygd.
För ungefär en halv miljon kronor årligen blir Tomelilla kommun nu först i Skåne med att skaffa heltäckande bredband för alla boende i hela sitt område. Det är ett välkommet initiativ som borde få sina uppföljare bland grannkommunerna.
Ju förr desto bättre.
