Lönens vedermödor

Det har rest en del invändningar mot att Tomelillas avgående kommunalråd Kristina Jönsson (M) tar ut ett avgångsvederlag på sex månadslöner i samband med flytten till samma uppdrag i Ystad. Med tanke på hur ofta politikerarvodena i Tomelilla justerats och debatterats under senare år är det ett billigt och populistiskt grepp. Att vederlagets kritiker inte kunnat förutse möjligheten att kommunstyrelsens ordförande skulle sluta är liksom inte riktigt rätt grund att bygga kritiken på.

Kristina Jönssons arvode är segdragen följetong. Hösten 2006 antydde hon i ett brev till partivänner att hon avsåg att avgå vid årsskiftet. Anledningen som angavs var arvodet, som var lägst bland sydöstra Skånes fem moderata kommunalråd.

Frågan hade också varit uppe något årtidigare då självaste Göran Holm i Vellinge, knappast någon av Moderaternas mer framstående feminister, anklagade Tomelilla kommun för att ålders- och könsdiskriminera det unga kvinnliga kommunalrådet. Holm påpekade även att Jönsson saknade en fallskärm av den storlek som organisationen Sveriges Kommuner och Landsting rekommenderar. Oavsett om det var hotet från Holm eller Jönssons egna antydan om avgång, justerades Jönssons arvode upp.

När avtalet nu faller ut, kommer kritiken som ett brev på posten. "På något sätt förbisåg vi den här möjligheten", sade socialdemokraternas Jan-Erik Andersson i YA i går i en kommentar till att Jönsson tänker utnyttja det avgångsvederlag hon accepterat och som kommunfullmäktige i en öppen demokratisk process erbjudit henne. Ett kommunalråd kan trots allt lämna sitt uppdrag utan att tvingas bort efter en valförlust. Det är tydligen otänkbart i en del socialdemokratiska politikers tankevärld.

Ytligt sett är uppdraget som kommunalråd väl betalt i vilken kommun som helst. Medräknat arbetsbelastningen och kravet på ständig beredskap något mindre så.

Till skillnad mot näringslivets än bättre arvoderade toppar sker också beslutsfattandet inför öppen ridå och granskas kritiskt in i minsta detalj.

Det sistnämnda är inte minst viktigt. Låt oss därför främst kritisera våra politiker för vad de gör eller inte gör.

Tillfälle till detta lär inte saknas.

Varken i Tomelilla eller i Ystad.