LÖRDAGSKRÖNIKAN

"Jag har utrett många mord men det här var det värsta jag upplevt" sade en av poliserna som utreder fallet till tidningen Kvällsposten. Tre unga män, 17, 18 och 19 år gamla, greps av polisen och är misstänkta för gärningen. Två sitter fortfarande i förvar i Ystad. De har delvis erkänt anklagelserna som riktas mot dem. När åtal väcks i nästa vecka kan de stå till svars inte bara för våldtäkt, utan även mordförsök och grov misshandel. Flickan, som går i 6:e klass, är hemma hos sin mamma men är mycket skör efter den vedervärdliga upplevelsen. Ill: Jan-Bertil Andersson" BORDER="0"Ill: Jan-Bertil Andersson I Ystad förskräcktes och förfärades många över den otäcka händelsen. Men i staden hände något som vanligtvis inte sker i samband med grova brott. Någonting nästan lika skrämmande som den gärning som utlöste den. Minst en av de misstänkta förövarna gick på gymnasiet i Ystad. En kort tid efter händelsen blivit känd lades hans och hans medmisstänktas namn ut på web-portalen Lunarstorm. Portalen är en välbesökt mötesplats på nätet för ungdomar och snart kunde alla med tillgång till Internet ta reda på vilka som de tre misstänkta var, läsa om dem och chatta om händelsen på webbplatsens medlems-chat. Efter ett tag gick de ansvariga på Lunarstorm in och stoppade trafiken. Fortfarande cirkulerar dock utskrifter av sidorna bland ungdomar i Ystad. Vad som skedde var den elektroniska motsvarigheten till att klistra upp affischer med bilder och vidhängande anklagelser över hela staden. Fast värre. Genom publiceringen på Internet var uppgifterna tillgängliga för i stort sett alla och kunde läsas av människor på hela planeten. Svenska medier publicerar mycket sällan namn eller bild på misstänkta brottslingar. Undantagen är få och om inte de anklagade själva talar ut i media figurerar sällan ens de som bedömts skyldiga för brott avslöjade med namn och bild i tidningarna. Den försiktiga hållningen är grundad i principen att den som misstänks för brott är att betraktas som oskyldig tills dess att motsatsen bevisats. När skuld sedan etablerats är det domstolen som utmäter straffet - inte allmänheten eller tidningarna. Principen förhindrar godtycklighet och garanterar att alla som begår eller misstänks för ett brott behandlas lika. Uthängningen av de tre misstänkta ystadsungdomarna på Lunarstorm föranledde oss på YA att fråga våra web-besökare om det var rätt att lägga ut namn och bild på misstänkta brottslingar. Över 90 procent av de cirka 800 som besvarade frågan ansåg att det var rätt. Även om webfrågor av den här typen varken är vetenskapliga eller särskilt objektiva är resultatet skrämmande. Det reser också fler frågor än det ger svar på. Om frågan hade ställts utanför sitt sammanhang en helt vanlig dag skulle svarsfördelningen kanske varit annorlunda. Låt oss hoppas det. För om en överväldigande majoritet av oss anser att brottsmisstänkta ska hängas ut offentligt betyder det att en majoritet av befolkningen inte delar samhällets syn på brott och straff. Om så vore fallet skulle till exempel händelserna i Borrby för sex år sedan inte ha resulterat i någon påföljd för de inblandade. I frustration över att en känd våldsman släppts ur häktet tog några bybor 1996 lagen i egna händer. Mannen hotades med tillhyggen och en bod på hans tomt sattes i brand. Hovrätten skärpte till och med straffen för två av de inblandade från fyra månaders fängelse för grovt hemfridsbrott till sex månaders fängelse. "Samhället måste med skärpa reagera mot ett sådant handlande", skrev domstolen Hovrätten över Skåne och Blekinge i sin motivering. Inte heller den som erkänner ett grovt brott blir automatiskt dömd och straffad. Röster har till exempel nu höjts för att den för flera mord dömde psykfången Thomas Quick i själva verket är en mytoman som kanske inte alls begått några av de mord han erkänt. Quick har bland annat erkänt sig skyldig till flera uppmärksammade mord, bland annat det på ett holländskt par i Lappland och på den unge pojken Johan Asplund i Sundsvall. På Dagens Nyheters debattsida i torsdags påstod mordutredaren Jan Olsson att Quick aldrig lyckats prestera ett enda hållbart bevis för sin skuld in något av de mord han såväl erkänt och fällts för. Om Olssons påståenden skulle visa sig stämma är inte bara Thomas Quick en psykiskt sjuk mytoman som frivilligt - men på falska premisser - blivit dömd för flera brutala mord. Det innebär också att de verkliga gärningsmännen går fria. Våldtäkten i Ystad för tre veckor sedan är ett avskyvärt brott som slagit en 13-årig flickas liv i spillror. De skyldiga ska uppspåras, dömas och straffas. Men det är inte vår uppgift att vare sig spåra, döma eller straffa. Det är polisens, domstolens och fängelsets uppgift.