Moral och skandal

Konstrådet vid hallen har tagit avstånd från en planerad utställning av Malmökonstnären Sune Rudnert. I en skrivelse hävdar rådet, där bland annat möbeldesignern Mats Theselius ingår, att Rudnerts bilder "avspeglar kvinnoförnedring, pornografi och pedofili", och att Rudnert "framställer kvinnan inte som en person utan som ett prydnadsting". Rådet har dessutom tillfogat en lista på sju tavlor de säger sig inte vilja se på utställningen. Marie Johansson, kultursekreterare i kommunen och tillika medlem av konstrådet stöder skrivelsen. "Jag uppfattar målningarna som kvinnoförnedrande och pornografiska", säger hon till KvP. Upphovsmannen själv, Sune Rudnert, hävdar tvärt om att hans kvinnobilder är bejakande och positiva. Under hans fyrtio år som konstnär säger han sig aldrig blivit utsatt för någonting liknande. Frågan är också hur ärendet egentligen har beretts inom förvaltningen. Utställningen är trots allt planerad sedan cirka två år och kontrakt har skrivits med konstnären. Därför kan konsthallen heller inte stoppa utställningen, utan att begå kontraktsbrott. Konsthistorien är kantad av skandaler och censur. Genom konstrådets krav på censur har Sune Rudnert därför hamnat i historiskt gott sällskap; Impressionisternas första utställningar i Paris väckte avsky och avståndstagande hos samtidens konstexpertis. De tyska 1920- och 1930-talsmodernisterna hamnade tidigt i onåd hos konstdilettanten Adolf Hitler. I Lund på det bångstyriga sextiotalet gjorde Rudnerts kollega Sture Johannessons skandal med sin affisch föreställande en naken kvinna omgiven av haschplantor. Affischen drogs in under tumultartade former av konsthallsledningen och Johannesson blev berömd. Lärdomen av detta är att tidsandan är ett klumpigt instrument att pröva och värdera samtiden med - oavsett om det gäller konst, litteratur eller andra kulturfenomen. Konstrådet i Tomelilla sällar sig därför nu till den långa rad av kulturens och moralens väktare som med sin korta måttstock mest mäter den egna förmågan - så långt den nu räcker. Sune Rudnerts tavlor är kanske för vågade eller utmanande för rådet. Det må vara hänt och det gör honom å andra sidan heller inte till ett missförstått konstnärsgeni. Skräp eller konst? Kitsch eller naturlyrik? Pornografi eller bejakande kvinnoskildringar? Det kan Tomelillaborna själva avgöra inom kort, när utställningen öppna nu på lördag. Det hade de inte kunnat om konsthallens konstnärsråd fritt fått agera smakdomare och fått gallra ut för dem misshagliga bilder.