Motståndet mot euro gör oss fattigare
et är anmärkningsvärt att junilistan inte vill införa euron. Partiet ställer sig ju bakom den fria rörligheten inom EU av människor, varor, kapital och tjänster, det vill säga det som utgör grunden i EU och dess så kallade "första pelare". Varför vill man då inte ta steget fullt ut och verka för att vi inför euron i Sverige?
Detta skulle innebära att en valutarisk försvinner for oss svenskar om vi nu skulle vilja handla varor, vilja arbeta, vilja bosätta oss eller vilja studera inom annat euroland . Priserna blir direkt jämförbara liksom inkomster och utgifter.
När vi hade folkomröstningen 2003 kostade en euro cirka 9,20 kronor och bedömningen var då att om euron efter folkomröstningen skulle införas skulle den kunna knytas till euron för 8,95 -9.00.
Nu blev det ett "nej" till euron och det vi sedan upplevt är att kronan successivt fallit i värde till euron och nu pendlar mellan 9,50-9,70. Genom detta "nej" har vi svenskar blivit allt fattigare gentemot andra euroländer. Detta trots att tillväxten i Sverige har varit högre. Detta visar på svagheten med en liten valuta och det har blivit uppenbart nu i finanskrisen, fastän vi lär stå väl rustade faller kronan gentemot euron. Ett argument för att behålla kronan var att Riksbanken skulle vara självständig och oberoende i sina beslut om reproräntan i förhållande till den Europeiska Centralbanken och att Sverige skulle kunna behålla en självständig penningpolitik med syfte att undvika ökad inflation. Självständigheten har dock visat sig inte vara så stor gentemot euroländernas penningpolitik, vilket blev mycket tydligt för några dagar sedan då reproräntan tillsammans med övriga euroländer sänktes, medan Riksbanken tidigare markerat fortsatt höjningar för att undvika ökad inflation.
Tyvärr har det hittills varit så att inget parti i grunden vill eller vågar lyfta frågan om ett eurointräde, men den ekonomiska turbulensen just nu visar tydligt den lilla valutans svaghet, så det är dags att åter väcka debatten. Vi behöver en gemensam penningpolitik med euroländerna för att inte bli fattigare. Nu får man inte blanda ihop detta med andra EU-frågor som säkerhets- och utrikespolitik och framför allt inte med finanspolitiken som vi fortfarande har att hantera nationellt.
