Nödvändig gymnasiereform

I framtiden ska det finnas plats både för duktiga yrkesmän och akademiker. Regeringen arbetar därför med att ta fram en ny inriktning för gymnasieskolan. Sverige varken kan eller ska konkurrera med låga löner eller dåliga arbetsförhållanden. För att överleva i den globala ekonomin måste vi satsa på kunskap och en högt utbildad befolkning. Det är bara så vi klarar framtidens jobb och välfärd, skriver Ulf Nilsson, riksdagsledamot (fp) och gruppledare i utbildningsutskottet

I en artikel från den 17 februari skriver socialdemokraten Roger Jönsson (s) och Magnus Holst från sydskånska gymnasiet att regeringen nu ska ta bort all högskolebehörighet från de praktiska programmen på gymnasieskolan. Det vore klädsamt om Jönsson och Holst i fortsättningen bemödade sig med att faktiskt läsa regeringens förslag innan de satte sig ned för att skriva debattartiklar. Jönsson och Holst beklagar också att den kostsamma halvmesyr till gymnasiereform, som socialdemokraterna hastade ihop före valet, lagts åt sidan. Det är väl ganska rimligt att politiken förändras i enlighet med vallöften efter ett regeringsskifte, även om det kanske inte är något som socialdemokratin sätter något större värde på.

Idag börjar nästan alla ungdomar på en gymnasieutbildning, men långt ifrån alla avslutar den. När skolverket rapporterar att drygt var tredje tjugoåring inte har klarat en gymnasieutbildning med godkända betyg är det väl inte konstigt att man vill åtgärda problemet. Socialdemokraternas gymnasiepolitik har skapat utslagning, mänskligt lidande och ekonomiska kostnader, det vill vi förändra i grunden inte bara reformera. Grundproblemet har varit att målet för alla utbildningar varit att uppnå högskolebehörighet. Alla ungdomar vill inte bli akademiker, och samhället fungerar inte om alla är akademiker. Gymnasieskolan måste kunna möta både de teoretiskt kunskapstörstande eleverna, lika väl som de skoltrötta eleverna eller de som har lättare att lära med händerna. Samtidigt har nivån på de studieförberedande programmen sjunkit. Varannan lärare på högskolan menar att de nya studenterna har sämre förkunskaper än för fem-tio år sedan. Andelen elever som läser fördjupningskurser i språk har minskat kraftigt. I stället har en flora av enkla, hobbybetonade ämnen tagit språkens plats.

Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska få se över den svenska gymnasieutbildningen. Ambitionsnivån på de yrkesförberedande programmen ska höjas och mer tid ska avsättas för yrkesämnen. När eleven lämnar programmet ska han eller hon kunna gå direkt ut i arbetslivet med goda kunskaper. Eleverna ska själva få välja om de vill läsa in högskolebehörighet eller inte. De som väljer att inte läsa in högskolebehörigheten ska senare kunna återkomma till gymnasiet eller vuxenutbildningen för att komplettera sina kunskaper. Det ska alltid finnas en andra chans till studier vid universitet eller högskola. Jönsson och Holst väljer alltså att angripa regeringen för en politik som den inte för.

Regeringen anser även att det ska löna sig att välja krävande kurser i stället för kurser av hobbykaraktär. Därför presenterades förslaget om att ge extra belöning i form av poäng för antagning till högskolan för de elever som väljer att fördjupa sig i språk och matematik. Slutligen ska en modern lärlingsutbildning skapas. Huvuddelen av utbildningen ska vara förlagd på en arbetsplats. Lärlingarna ska avsluta sin utbildning med en lärlingsexamen eller ett gesällbrev.

Socialdemokratisk retorik kring gymnasieskolan ignorerar alla dem som hoppar av gymnasiet eller som går ut med ofullständiga betyg. I Ystad måste man tydligen vara nöjd med att nästan en tredjedel tjugoåringar inte klarat av gymnasieskolans mål. Tydligen ska inte alla med trots allt. Däremot ska alla stöpas i samma form och praktiskt yrkeskunnande är tydligen inte längre mycket värt i socialdemokratins värld. Folkpartiet anser istället att Sveriges överlevnad som industri- och tillväxtnation hänger på att fler ungdomar har kvalificerade kunskaper, vissa i främst teoretiska ämnen och andra i främst praktiska. Det är en modern politik för ett litet land i globaliseringens tidevarv.