Oklar psykflytt
ttar från Simrishamn till Ystad. Anledningen är bland annat att organisationen anses som allt för utspridd.
55 arbetstillfällen i Simrishamn försvinner och flyttas med verksamheten till Ystad. Den psykiatriska öppenvården i Simrishamn, som sysselsätter 20 personer, blir dock kvar på orten.
Privatiseringen av sjukvården i Simrishamn spökar i bakgrunden till beslutet. Tvångsvård får - och kan lika lite som fängelser eller andra former av samhälleligt tvång - inte överlåtas på privat entreprenad. Slutenvården i Simrishamn anses därför ha hamnat i skymundan när Närsjukvården Österlen tog över i Simrishamn. Bland annat har psykiatrins akutmottagning stängts, prover måste skickas till Ystad och maten rekvireras från Valfiskens servering.
Samvaron mellan privat och offentligt organiserad vård fortsätter att ställa till det, och med tanke på att det i båda fallen är skattebetalarnas pengar som står för notan är det olyckligt. Det skulle säkert gå att lösa problemen med mat och prover mellan de två huvudmännen.
Mer oroande är emellertid slutenvårdens egna argument för en flytt av verksamheten till Ystad. "Det verkar vara mer rimligt att etablera oss där läkarna vill jobba", säger enhetschefen i Simrishamn, Gun Karmenborg.
Det är sant att psykvården i Simrishamn har haft svårt att rekrytera personal. Man har bland annat fått hyra in folk tillfälligt. Att pendla in från Malmö/Lundområdet anses av många också vara allt för långt. En flytt till Ystad gör emellertid att fler kan tänka sig att pendla till jobbet från västra Skåne.
Psykflytten lägger Simrishamns behov av bättre kommunikationer västerut i öppen dager. Utöver den påbörjade elektrifieringen av järnvägen till Ystad borde därför också planerna på en nyetablering av tåglinjen Tomelilla-Sjöbo-Lund tas under noggrant övervägande.
Det hindrar inte att Karmenborgs argument för en flytt måste underkännas.
Psykvården ska naturligtvis inte flyttas till en ort där psykiaterna kan tänkas vilja arbeta.
Den måste självklart organiseras där det finns behov för den.
