Sagan om 1000-lappen
För inte så länge sedan kom en borgerlig allians till makten i Sverige. Man hade sedan länge suktat efter detta. I den valrörelse som ägde rum fanns det ett inslag av nu eller aldrig för den här alliansen. Rådgivarna fick till uppgift att använda alla de medel som stod till buds, till och med att ändra partinamn för att på det sättet uppfattas som något nytt. "De nya moderaterna" skickade till och med ut pamfletter där de kallade sig för "det nya arbetarpartiet". Partiets budskap och framtoning gjordes i rask takt om till att bli ett "mjukisparti" med mycket "lull-lull".
Efter att i valrörelsen ha svingat sitt spö talade partiledaren med myndig röst om att vad än motståndarna gjorde skulle alliansen göra det bättre. Med många fagra löften blev valet en framgång och nu skulle nu en ny regering tillsättas. Detta blev ett spektakel av sällan skådat slag. Ministrar som kom och gick på grund av att man inte betalt TV-licens, haft svart arbetskraft och fuskat med skatten. Detta var en katastrofstart för en regering som hade så mycket att uträtta, så många löften att uppfylla.
Men även dessa problem städades snabbt undan för nu fanns en lång agenda att börja beta av. "De nya moderaterna" och alliansen måste nu upp till bevis. Det var jobben som skulle prioriteras och många förväntade sig nog att ett mirakel skulle ske. Kanske litade man till att Göran Hägglund (kd) hade kontakt med högre makter.
Resultatet av regeringens utlovade 1000-lapp i mindre skatt till alla och mest åt låginkomsttagarna blev tvärt om, det blev mest åt de högavlönade. Det var de rika som blev vinnarna på "det nya arbetarpartiets" förslag. Men hur blev det för låginkomsttagarna, arbetslösa och sjuka?
Snart fick de svar, när det stod klart att det skulle bli en saftig nota för vissa. Om du haft otur och mist ditt jobb, eller om du blivit sjuk eller kanske skadat dig på jobbet, då fanns du inte med bland "de nya moderaternas" favoriter. Dessa grupper måste få det sämre för att andra som hade jobb och var friska skulle få det bättre. Men det är ju orättvist utropade några. Vi kan inte rå för att en arbetsplats försvinner eller att man blir sjuk. Men regeringen stod på sig och sa att ni måste få sänkta ersättningar för att ni inte har jobb och är sjuka. Genom detta sinnrika system kommer ni att lättare få jobb och snabbare bli friska. Dessutom får ni ytterligare en bonus i form av högre avgift till a-kassan och slopat avdrag för a-kassa och fackavgift.
För en arbetslös metallarbetare eller vårdbiträde i Ystad kan det innebära mellan 1000-2000 kr mindre i plånboken, och många vet inte hur man ska få ekonomin att gå ihop. Dessutom försvinner troligen plusjobben och feriearbetena är också i farozonen.
Som om inte detta var nog kommer nu nästa avräkning på 1000-lappen som för lågavlönade inte blev mer än 700 kr. Nu har "det nya arbetarpartiet" hittat en ny möjlighet att dra in resten av 1000-lappen.
En ny skatt, men alliansen skulle ju minska skatterna?
Ändamålet helgar medlen, tycks valspråket vara, därför inför nu alliansen en skatt på trafikförsäkringen.
Nu börjar nog finansminister Borg att slicka sig om munnen och tycka att bytet är nedlagt. Balansen är återställd och marknadsföringstricket har gått hem. Jag undrar om inte marknadsdomstolen skulle häpna av slugheten i budskapet.
Allt detta som jag räknat upp ovan är ingen saga, utan en realitet för många människor. Alltihop iscensatt av en ny allians och "ett nytt arbetarparti", vars syfte inte är att alla ska med, utan bara några.
