Annons
Nyheter

Sagan om PomperiPersson

Nyheter • Publicerad 28 mars 2007

Det var en gång ett land som skulle välja Kung. Den gamle Kung P den Tredje stod för omval. Han hade efterträtt Kung P den Andre vilken en gång efterträtt Kung P den Förste och eftersom det på några få kilo när råkade vara en och samma person så fanns det inget annat bra alternativ än att välja Kung P – igen.

I vart fall var det Kung P:s egen åsikt. Som ledande expert också på opinionsundersökningar visste han att han var älskad av folket. Berömd var hans mätmetod – han brukade helt enkelt öppna ett fönster i sitt Sagohus och fråga måsarna, de hade, resonerade han, den bästa överblicken och deras ljud var de enda han numera lyssnade till när han på nätterna låg och tänkte ut vilka nya statsråd han helst inte borde ha utnämnt. Hur mås det i landet? brukade han ropa och fåglarna skriade svar från himlen som ingen ljudisolering stoppade.

Annons

Nästan alltid hade Kung P rätt i dessa opinionsundersökningar, det kunde skilja på någon liten procent i väljarströmmen som han för övrigt såg ned på från sitt fönster ett stenkast från Riksdagen.

Många motkandidater till honom hade förvisso sållats bort under åren, det hade inte ens hjälpt att en av dem hade något så sällsynt som en renrakad pung att erbjuda väljarna. Så innerst gällde striden inte om Kung P skulle återväljas utan snarare hur stor majoritet han skulle få.

Länge följde hans opinionssiffror Telia Sonera på Börsen, först upp när kammarherre Rosengren aktienoterade företaget, sedan kraftigt ned när den svinaktigt dyra aktien störtdök. Men sen alltmer upp sedan Rosengren avgått och fått jobb i ett annat rike. Som Kung P själv bedömde det blev han mer och mer populär ju fler ministrar eller hovnarrar han gjorde sig av med.

Han kallade detta att vässa laget.

Framtidens forskare ska ge ett korrekt svar på hur det kom sig att Kung P framförallt i sina egna ögon blev så populär. Någon sa att en avgörande förbättring inträdde sedan han slutade peta dumma reportrar i magen med sitt tjocka pekfinger, vilket orsakat tarmvred hos mer än en av murvlarna. Istället trivdes han med hovredaktör Figge med vilken han satt under tusen och en natt och berättade sagor om hur ett land bäst ska skötas bara man slapp alla tokiga fruntimmer.

När Kung P:s popularitet enligt hans opinions-måsar första gången nådde 52 procent, blev han nervös. Han frågade sina rådgivare om det inte var något fel på siffrorna – de verkade uppblåsta. Men nej, måsarna var entydiga på den punkten, det enda som var uppblåst var Kung P själv vilket ingen hade hjärta att nämna.

Senare då siffrorna från Ams blev allt bättre, zinkpriset i Boliden steg och den där Gardell fått fart på Telia Sonera nådde Kung P:s popularitet otroliga 99 procent, siffran började närma sig ett tal som en gång tidigare fällt en gammal regent som hette Kung Sträng i en strid kallad Pomperipossa-affären. Kung P minns inte vad den handlade om men talet gav honom usla vibrationer.

Då hände något än mer sagolikt:

För första gången i historien steg en regerande Konungs popularitet till över 100 procent. Datorerna på Sifo, Temo, Gallup och SCB bröt samman, bränder utbröt. Vad ligger bakom detta? undrade Kung P, ingen kan ju få fler röster än det finns människor? Det är antagligen valboskapen, sa kammarjunkare Ljuger och ansåg att det hade samband med kungens plädering för att icke äta kött. Men invandrarministern menade att överskottsrösterna kom från att alla asylsökande hade räknats, en positiv effekt av den sociala invandringen.

Vilket förtroende! mös Kung P just som en man på statsrådsförnedringen kom in med ett i en källare upphittat mail som visade att kungen nu hade 105 procent av väljarsympatierna. Då skedde något hemskt:

Annons

Kung P började växa inför allas ögon, han växte som en jätteballong, större och större, utrikesministern sa att detta var unikt i världen och Kung P drog ett djupt andetag av ödmjuk tacksamhet – och sprack i ett brak som hördes riket runt, ja från Slott till Torp.

I historien skulle denna händelse sedan benämnas Sagan om PomperiPersson men eftersom den troligen inte hänt är den nog inte sann fast vi själva sett en del utdrag på tv.

Bertil Torekull, publicist, Brantevik,

i samarbete med Mr Trend

SAXO
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons