Snöns lärdomar om tidningarna

Gästkrönikör: Bertil Torekull

Onsdagskvällen den 21 februari i år lamslogs Skåne av snön, om ni nu glömt det för alla påskliljor. Mitt hus på Östersjögatan i Brantevik låg dagen efter inbäddat som en övergräddad semla med två däck från Mårtenssons konditori i Simrishamn, folk stannade för att fotografera, se själv bilden. Posten kom givetvis inte, skolbussar fastnade precis som tågen, tidningarna uteblev, ryggskotten smällde som champagnekorkar på garageinfarterna när oviga kroppar bjöd motstånd med snöskovlarna.

Men Östersjön låg svart och hemlighetsfull som synden och var härlig att slippa segla på. De dagarna lärde sig Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda och Kristianstadsbladet och med dem alla vi läsare istället något om att röra sig i rymden.

Rymden?

Ja, rymden översatt till nätet, webben, den digitala verklighet i vilken vi också lever, på nåd och onåd, och som i växande utsträckning blivit mediernas andra hem. Under de stundom kaotiska snödagarna vecka 8 besöktes de tre tidningarnas hemsidor på nätet av en miljon läsare, en häpnadsväckande siffra. Jämför den med de tre bladens samlade upplaga på knappt 65 000 exemplar varav YA 24 500, TA 10 400 och KB 29 500.

Snökaoset gav rymden chansen att ge oss en lektion om den framtid som väntar. När inte tidningarna damp ner i brevlådorna, när inte lokalradion hann rapportera från alla bygdens håll och kanter, kopplade människorna upp sig på sina datorer för att få besked från tidningarnas nät-sidor och där stod allt de behövde veta. Inte nog med det:

Läsarna berättade själva hur snön drabbat dem och plockade fram sina mobiler och digitalkameror och fotograferade ovädret i tusen och en skepnader och sände bilderna till tidningarna som kunde presentera dem som lokalreportage först på webben och sedan i pappersversionen när stormen väl lagt sig.

Vilken fantastisk händelse:

Läsarna sedda som otaliga lokalredaktörer eller stringers bygderna runt förverkligande drömmen om den läsargjorda framtidstidningen.

Så långt låter det som en solskenshistoria om ett kaos och lokalsamhällets förmåga att ändå hålla sig informerat. I själva verket satte stormdygnen också fokus på ett mera komplext spörsmål: vad som ska ske med vår morgonpress. Det finns idag knappt ett enda tidningshus som inte med varierande oro och kraft mobiliserar för en oviss digital framtid. Stockholmspressen gör det, Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, YA och hennes systertidningar gör det, nyheter läggs ut på webben jämsides med det dagliga arbetet att producera morgondagens tidningar, reportrarna är både digitala och kvar på Moder jord, den politiske redaktören på denna sida kör sin blogg och nu börjar också annonsörerna hitta vägen till rymdens lokaltidningar.

För publiken innebär det en långsamt verkande förändring, på sikt förmodligen en revolution i vanor och mönster. Vi äldre kan helst inte tänka oss en dag utan tidning, den unga generationen lämnar i strömhopp pappersmedierna och hänger sig åt nätets möjligheter. En chefredaktör berättar med en sorts sorg hur inget av familjens nu vuxna barn håller sig med en prenumeration - trots att de uppfostrats med tidningar i mängd och tidningssnack vid frukostbordet. Istället kollar de in ett antal favorittidningar på nätet varje dag, utländska och svenska, och de gör det - gratis.

Det reser nästa fråga:

Hur länge kan tidningshusen erbjuda sin läsekrets kostnadsfri nät-information av samma slag som pappers-prenumeranterna betalar fullt ut för? Hur ser den ekonomiska ekvationen ut - när slutar nätet att bara dra kostnader för att istället börja ge lika mycket pengar som papperet? Och vad blir på sikt ägget eller hönan? Ja, hur ska det gå för tidningen?

Redan nu når ett blad som Ystads Allehanda, veckovis räknat, nästan sin egen tryckta upplagas räckvidd via nätet, tidningen håller på att bli dubbelt så stor kan man säga utan att ett enda nytt exemplar säljs. De nya "exemplaren", mätta som antal besök på en nätsida, finns i rymden. Men pengarna då? På lokal nivå är siffrorna ännu blygsamma - av 200 annonsmiljoner för de tre nämnda skånetidningarna utgjorde i fjol en (1) miljon nätinäkt. Men ingen kan missta sig på trenden: nätannnonserna blir bara fler och fler. Cirka en tiondel av Sveriges totala reklamintäkter (c:a 30 miljarder) föll ifjol på nätet eller 2,6 miljarder, en uppgång med 65 procent. I nuvarande högkonjunktur fortsätter "rymdintäkterna" växa hialöst.

Snart måste varje redaktör kunna besvara frågan:

Vad händer med papperstidningen? Överlever den?

Finns svaret i rymden?

Bertil Torekull

Publicist, författare, Brantevik

bertil.torekull@mailbox.swipnet.se