Splittring försvagar försvaret
Splittringen mellan fredsbefrämjande insatser, Nordic Battle Group och det territoriella försvaret har allvarligt försvagat den svenska försvarsförmågan. Det skriverHodder Stjernswärd, fd hovstallmästare, Ystad.
En blick på världskartan över svenska internationella militära insatser ger intryck av stor kraftsplittring. Inte mindre än 14 olika platser runt om i världen har representation av mellan 1 till 440 (Kosovo) svenskar. Det är en svensk tradition att landet engagerar sig internationellt i så kallade fredsbefrämjande insatser. Självfallet skall den traditionen fullföljas. I år ökar medlen för fredsfrämjande truppinsatser med sammanlagt 600 miljoner kronor. Till dessa insatser kommer Nordic Battle Group, ett viktigt åtagande och en solidaritetsyttring till förmån för Europas fred, styrka, välstånd och förmåga att stödja demokratin i världen.
Internationella fredsfrämjande insatser, Nordic Battle Group och vad kommer som nummer tre på listan? Jo, Sveriges försvar, det vill säga nationella territoriella styrkor, beredda för insats till bevarande av landets integritet och säkerhet. Detta sista är inte intressant att diskutera i dagens bevarande i dagens läge. Om det förs på tal meddelas från entusiastiska företrädare för våra internationella insatser att vi försvarar Sverige utomlands. Förvisso ligger någon sanning i detta - i dag. Men på lång sikt är synsättet helt otillräckligt. Vårt försvar kan självfallet ej enbart bygga på dagsläget och dess förhållanden. Det är politikernas såväl som högkvarterets plikt att tänka framåt, om inte annat så för våra barns skull. OM man ger sig tid att på lite längre sikt tyda världsutvecklingen, syns flera mörka moln torna upp sig vid horisonten.
Det har sagts att förband under organisation och utbildning för insatser inom Battle Group och utomlands också är delar av vårt nationella försvar. Detta är ingen lösning på problemet. Dessa förband är öronmärkta och ianspråktagna för andra uppgifter. Ett nationellt. Territoriellt försvar måste från början vara organiserat, utbildat och övat för insatser i svensk miljö och med vapen och utrustning (av modernast tänkbara slag) passande för denna. Kostnader för ett sådant nationellt försvar, byggt på värnplikt och folkförankring, har skjutits i bakgrunden. Det finns helt enkelt ingen ekonomisk täckning för detta, inte ens för ett rudiment, grundstolpar, till något liknande. Känner svenska folket till detta förhållande?
För att få råd till de tre nämnda storheterna, fredsfrämjande insatser, Battle Group och nationellt försvar måste man naturligtvis gallra i det första. Här måste åstadkommas en kraftsamling i stället för dagens kraftsplittring. Motiven för åtagande måste vara militära fredsfrämjande insatser, inte bara "nyttigt att vara med" eller "av allmänt humanitärt och behjärtansvärt intresse". De senare hör hemma under en annan huvudman och med andra pengar än försvarets. Jag vill blott anföra ett exempel på kritisk granskaning. Afghanistan, 250 man med fordon och utrustning, ett dyrbart engagemang lett av NATO. Är det förenligt med vår fredsfrämjande policy och vad kostar det?
