Staden som kramas ihjäl
En enig kommunstyrelse har behandlat ett förslag på ny policy för handeln i Ystad. Dokumentet, som ska värna handeln i city, ska slutligen behandlas av kommunfullmäktige den 20 november. Att döma av kommentarerna efter behandlingen i kommunstyrelsen lär det inte bli någon särskilt livlig debatt i rådhusets Knutssal tredje torsdagskvällen nästa månad. Det vore i så fall synd. För att Ystads politiker utan att darra på manschetten - och i strid med kommunallagens anda - gynnar ett särintresse vore onekligen värt en djupare diskussion.
Förslaget till handelspolicy sätter definitivt stopp för etablering av köpcentra, gallerior och andra former av stora affärer utanför stadskärnan. Ytterområdena ska i stället få användas för att etablera bensinmackar, handel med bilar, andra skrymmande varor och annan verksamhet som bedöms som "olämplig" inne i centrum.
"Andra kommuner är avundsjuka på vår stadskärna. Att inte värna den vore att falla på eget grepp" kommenterade oppositionsrådet Kent Mårtensson (s) entusiastiskt saken i YA den 24 oktober.
Kommunalrådet Thomas Lantz (m) gick längre än så. Till YA konstaterade han att det sannolikt inte gick att hindra någon klädbutik att etablera sig i stadens ytterområden. För att sedan drämma till med ett "Däremot ska vi se till att det aldrig blir något Ica Maxi i Ystad".
Det hör till ovanligheterna att ett kommunalråd utpekar ett enskilt företag som är etablerat på hundratals platser i hela landet som icke önskvärt i sin egen kommun. Att det dessutom kommer från en politiker tillhörande det annars så företagsvänliga moderaterna gör det sannolikt unikt i sin genre.
Kommentarerna från de två kommunalråden illustrerar väl den slitna klichén som säger att "gärna konkurrens, men inte i min kommun/bransch/yrkeskår".
Ystad har en vacker och mycket uppskattad stadskärna. Om vintrarna njuter ystadsborna av den och om somrarna delar de generöst med sig av den till turister och besökare. Att fastighetsägare och de som bedriver rörelse i området sluter sig samman och tillsammans försöker påverka politik och planering är därför inte bara naturligt. Det är säkert också nödvändigt för att stadskärnan ska kunna fortsätta vara en attraktiv del av Ystad. För initiativ och skaparkraft från entreprenörer kan aldrig ersättas av kommunala dekret eller stadsplanering. Tiden, vanor och ekonomiska förutsättningar ändras på ett sätt som inte låter sig styras av kommunala beslut, hur välvilliga de än kan synas. Därför finns heller inte längre några mjölkbutiker, rakstugor, lykttändare eller tunnbindare i Ystad.
Kommunallagen tillåter varken stöd åt näringsliv eller diskriminering av kommunens olika delar, utan alla måste behandlas lika. Men med planmonopolet som skyddande fikonlöv lyckas många kommuner ändå hindra för vissa former av näringsverksamhet och samtidigt släppa fram andra. Omsorgen om cityhandeln blir därför i bästa fall missriktad - och i sämsta fall lagstridig.
