Sund skepsis skadar inte

Gladsax 13:26

På EU:s toppmöte i Bryssel kämpar ordförandelandet Tyskland om att öka Europas andel av förnyelsebar energi. Visst vore det bra om unionen - och resten av världen - slapp ifrån beroendet av olja och gas. Inte minst med tanke på att stora delar av planetens fossila energitillgångar fördelats till osmakliga diktaturer som Iran och Saudiarabien eller kvasidemokratier som Ryssland och Venezuela.

Enligt det förslag som Tyskland lagt ska 20 procent av energin vara förnyelsebar om tolv år 2020. Men eftersom de olika medlemsländerna har olika förutsättningar diskuteras en mängd undantag och särlösningar. Både Tjeckien och Ungern har också slagit fast att de inte kan nå målen. Därför spekuleras också i att länder som Sverige och Storbritannien, de enda länderna i Europa som uppnått Kyotoprotokollets mål, får stå för en större andel av den förnyelsebara energin som sol, vind och vatten. En överraskande bieffekt av förhandlingarna i Bryssel blev också att kärnkraften räknas in bland de förnyelsebara energikällorna. Skrivningen kom till för att över huvud taget få med Frankrike på tåget, det land som har flest kärnreaktorer än resten av EU tillsammans.

Från svensk sida är uppslutningen bakom klimatansträngningarna total. Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) konstaterade i torsdags tillsammans med sin danske kollega Anders Fogh Rasmusen att klimatförändringarna är här för att stanna och att växthuseffekten är ett reellt hot som måste avvärjas. Miljöminister Andreas Carlgren (c) är av samma mening och tar säkert tillfället i akt att utbreda sig i ämnet i dag klockan 13 när han låter sig intervjuas i statsradions P1.

Det hade onekligen varit enklare att förhålla sig till den globala uppvärmningen och faran med växthuseffekten om forskarvärlden varit lika överens som politiker och lobbyorganisationer. Men tvärt emot vad man skulle kunna tro råder det faktiskt inte konsensus i forskarvärlden om att människan fått planeten att värmas upp. Det finns faktiskt forskare som hävdar att vi faktiskt går mot en period av kallare klimat. Oavsett vilken skola som har rätt, borde vi förhålla oss bra mycket mer skeptiska till de katastrofscenarier som av och till serveras än vad som är fallet.

Forskningen visar att jordens klimat ständigt förändras. Men utöver detta enkla fakta går meningarna isär. Undersökningar av grönländska glaciärisar har gett temperaturstatistik fem tusen år bakåt i tiden. Där framträder tydliga perioder av förhöjd medeltemperatur. Utöver perioden 1975 till 2000, även ett par århundraden runt 1500 före Kristus, ytterligare en period runt år noll och en period av värme under vikingatiden, den period då Grönland som bekant gjorde skäl för namnet. Utöver den sista perioden kan de tre föregående knappast skyllas på industrialismen eller människans hunger efter fossila bränslen.

Andra forskare har också påpekat att mänsklig aktivitet står för ungefär en (1) procent av all koldioxid som dagligen utbyts på planeten mellan hav, växter och atmosfär. Det har också påpekats att en annan, långt effektivare, växthusgas än koldioxid finns i långt större koncentrationer i atmosfären: vattenånga. Vidare finns ingen påvisad korrelation mellan energikonsumtion och högre medeltemperatur före 1975. Faktiskt går kurvorna tvärt om åt olika håll under hela perioden mellan 1800 och 1975. En svensk forskare, professor Nils-Axel Mörner vid Stockholms Universitet, har med hjälp av satellitmätningar visat att havsytan inte visat några dramatiska tecken på att stiga. Tvärt om visade havet runt ögruppen Seychellerna tecken på att ha sjunkit. (Den som oroar sig för att havet ska stiga och översvämma oss när nordpolen smält bort kan också när som helst hemma i köket studera vad som händer med nivån i ett glas vatten när isbitarna i det smält.)

Klimat- och väderforskning är något av det mest komplicerade som finns. Att som lekman försöka förstå är därför mycket svårt. Än svårare blir det att förmedla vetenskap vidare till den breda allmänheten. Ändå vill jag påstå att media har misslyckats grundligt i att förklara klimatfrågan. Främst för att man givit en högt politiserad förklaringsmodell tolkningsföreträde och okritiskt förvandlat teorier till ovedersägliga fakta.

Den meteorologiska vetenskapen kan med knapp nöd förutsäga vädret i ett avgränsat område ungefär en vecka framåt i tiden. Ändå har vi köpt föreställningen om att forskningen kan förutsäga klimatet för hela planeten ett hundra år i framtiden.

Hybris? Ja, kanske.

En smula sund skepsis hade i alla fall inte skadat.