Svenska kyrkan och demokratin

I ett pastorat där det tidigare hölls kanske fyra gudstjänster varje söndag hålls nu en enda. De flesta församlingskyrkorna står tomma på söndagarna. Antalet gudstjänstdeltagare har därigenom minskat avsevärt. Ser människor en oanvänd kyrka tillräckligt länge tappar den symbolen som bärare av evangeliet. Församlingssammanslagningarna har drivits igenom av präster och förtroendevalda som tappat förankringen bland kyrkans medlemmar.

Sedan kyrkomötesreformen genomfördes på 1980-talet har kyrkomötet i mångt och mycket av vissa ledamöter förvandlas till en politisk lekstuga där ledamöter lyckas få majoritet för tveksamma beslut. Ett sådant var ombudsmötets beslut att bojkotta Findus på 1990-talet, ett beslut som visade sig vara fattat på felaktiga grunder och som fick kyrkoledningen att backa. Men här kunde alltså en liten radikal grupp genom sitt propagandistiska budskap få med sig annars sansade och kunniga kyrkomötesledamöter på något de inte själva förstod eller såg konsekvenserna av.

Att det på många håll har blivit som det har blivit kan tillskrivas det faktum att de som sitter i församlingarnas ledning inte har förankring bland församlingens medlemmar. Det låga valdeltagandet i kyrkovalen har resulterat i ett glapp mellan politikernas idéer och församlingsbornas önskemål. I de församlingar där man har samlingslistor räcker det med att en enda person röstar.

För att i någon mån återställa den mångfald, den objektivitet och den såväl breda som djupa kompetens som fanns före kyrka-statreformen krävs att församlingsmedlemmarna tar sitt ansvar, deltar i nomineringen av kandidater och röstar i de olika kyrkovalen

Om vi i fortsättningen skall ha en folkyrka värd namnet måste medlemmarna ta sitt ansvar när det gäller både att engagera sig som förtroendevalda och att rösta på de kandidater de har förtroende för.

I en kristen församling skulle alla församlingsbor vara engagerade på olika sätt. Det är allas ansvar att det sitter kompetenta personer på de olika posterna i församlingsledningen, liksom det är allas ansvar att med sina böner stödja förtroendevalda och anställda i deras uppgifter.

För den som känner ansvar för sin kyrka och församling och månar om att evangeliet också i fortsättningen skall förkunnas, människor döpas, undervisas och få själavård, blir det självklart att delta i de tre kyrkovalen i september. Det är vi alla som har ansvar för att rätt personer kommer att finnas i de olika ledningsorganen.