USA-valet är mer än Bradleyeffekten

@$:Presidentvalet i USA går nu in på slutvarvet. Även om företrädare för Barack Obamas kampanj förutspått en jämn kamp in mot mållinjen pekar flera opinionsundersökningar på motsatsen. Efter den sista tv-sända debatten har Obama dragit ifrån och leder till och med tvåsiffriga procenttal i opinionsmätningar i en del nyckelstater. Förhoppningsvis är också den så omskrivna Bradleyeffekten, det vill säga att många vita säger att de ska rösta på den svarte kandidaten men inte gör det, inte så betydelsefull. Det finns också en hel del andra effekter att ta hänsyn till.

Sedan tv-debatten för en vecka sedan har Obama tagit ett fastare grepp - inte bara på de mer liberala väst- och östkusterna, utan till och med i det viktiga Mellanvästern. I Ohio leder han nu med 12 procentenheter, i Pennsylvania med 11 och 13 i Wisconsin. I Michigan, där McCainkampanjen redan gett upp och åkt hem, är försprånget 22 procentenheter och i det annars så helrepublikanska Indiana leder demokraten med 10 procentenheter.

Obamakampanjens försprång i opinionsundersökningarna är nu så massivt att ledningen i det viktiga Florida med "bara" fem procentenheter rapporterades som en relativ framgång för McCainlägret.

Det ser onekligen mörkt ut för John McCain. För även om han rest sig flera gånger tidigare och lovar att kämpa fram till valdagens sista timme verkar det som hans strategi slagit fel. För att inte tala om en mängd effekter som nu verkar spela i händerna på hans demokratiske motståndare.

Time-out-effekten: Barack Obama har tagit ledigt två dagar från kampanjen för att hälsa på sin sjuka mormor på Hawaii. Gesten har uppfattats som mycket sympatisk av många väljare. När McCain tog time out under finanskrisens allra mest turbulenta dagar i september och avbröt sin kampanj tog set inte alls väl emot av väljarna.

Svågereffekten: McCains vicepresidentkandidat Sarah Palin har fått avbryta sin kampanj och åka hem till Alaska för att möta en utfrågning kring en affär då hon avskedade en polischef som vägrade att avskeda Palins före detta svåger som låg i en vårdnadstvist med hennes syster.

Hateffekten: Republikanernas högerflygel anses vid upprepade tillfällen ha gått för långt i attackerna mot Obama. Så pass långt att John McCain själv tvingats till ursäkter. Det hela har inte blivit bättre av att Palin talat om vissa delar av småstads-USA som "det verkliga Amerika", vilket fått många amerikaner att känna sig utpekade som opatriotiska. Palin börjar därför allt mer se ut som ett sänke och många republikaner börjar ångra utnämningen, som bara för någon månas sedan hyllades som ett genidrag.

Snöbollseffekten: Republikanen och förre utrikesministern Colin Powell hoppade i början av veckan av och förespråkade i direktsänd tv Obama. Avhoppet följdes i går av två andra prominenta republikaner: president George W Bush förre presstalesman Scott McClellan och Minnesotas guvernör Arne Carlson meddelade att de nu förespråkar Barack Obama. Dessutom gick en av landets ledande tidningar, The New York Times, i en ledare i fredagstidningen ut och förespråkade den demokratiske kandidaten. I en svidande uppräkning av den sittande republikanske presidentens många misslyckanden konstaterade New York Times att John McCain förfallit till en ful kampanj långt ute på högerkanten med övertoner av klasskamp och till och med rasism.

Hegemoni-effekten: En av John McCains få verkliga tillgångar i valkampens slutskede. Det senaste kvartsseklet har ett parti innehaft presidentposten och majoriteten i kongressen samtidigt endast under två år under Clinton och fyra år under George W Bush. I årets valrörelse förväntas demokraterna öka sitt övertag i båda kongressens kamrar. Utsikten att få demokraten Obama i Vita Huset kan därför locka en del väljare till John McCain, eftersom många amerikaner gärna ser att makten över den exekutiva och den lagstiftande delen av landets styre delas mellan de två partierna.

Personligen ser jag fram emot att se en inte alldeles oväsentlig faktor i aktion i det här presidentvalet: Michelle Obama-effekten. Presidentkandidatens karismatiska fru blir den som tar hand om Barack Obamas kampanj i det strategiskt så viktiga Ohio under kandidatens frånvaro hos sin sjuka mormor på Hawaii. Den som någonsin sett eller hört henne kampanja för sin man inser att den är i mycket goda händer.