usa-valet McCainssista chans
Richard Nixons svettglansiga ansikte, Gerald Fords tabbe om Östeuropa och Al Gores ljudliga suckar. Direktsända debatter i tv har fällt mer än en hoppfull amerikansk presidentkandidat.
Jämfört med exemplen ovan var den tredje och sista debatten mellan presidentkandidaterna John McCain och Barack Obama ingen överdrivet dramatisk affär. De två gjorde förutsägbara och ganska långrandiga presentationer av sina hälso- och sjukvårdsprogram, syn på skatter och världshandeln. I ljuset av ett par veckor med finansiellt kaos och den fortsatta oron på börsen hamnade naturligtvis republikanen McCain i trångmål när motståndaren kunde räkna upp punkt efter punkt där senatorn från Arizona stött den djupt impopuläre sittande president George W Bush. För den som händelsevis tror att Obamas ekonomiska politik skulle bli bättre stämmer hans uttalade protektionism dock till eftertanke. USA uppfann förvisso bilindustrin per se, men de subventioner och skydd som den demokratiske kandidaten utlovar hör just till den politiska medicin som under decennier hjälpt de självsäkra biljättarna Ford, GM och Chrysler fram mot avgrundens rand.
Jag har i och för sig aldrig hört McCain tala live, men hans motståndare Obama är en njutning att uppleva talandes framför en åhörarskara på ett sätt som aldrig kommer igenom när han möter sin motståndare man mot man. I alla tre debatterna med McCain har Barack Obama gång på gång hamnat i långrandiga förklaringar som avslöjat honom som den akademiker med examina från ett prestigeuniversitet som han faktiskt är.
Faktiskt påminde han en smula om partibrodern Jimmy Carter i den katastrofala tv-debatten mot den formidable Ronald Reagan i Cleveland, Ohio, 1980.
Carter, pressad av dåliga förtroendesiffror hade tidigare under hösten vägrat att delta i en trevägsdebatt mellan honom, Reagan och den oberoende kandidaten John Anderson. När Reagan och Carter till slut möttes i valrörelsens enda duell mellan dem två i slutet av oktober hade Reagan ett par veckor gjort mos av Anderson och skulle göra detsamma med den magistrale och bleke demokratiske presidenten, rycka åt sig ledningen i opinionsundersökningarna för första gången och landa i en jordskredsseger.
Jimmy Carter kunde - liksom Obama i onsdagsnattens tv-debatt - samtliga ämnen som kom upp till diskussion och uppvisade en imponerande detaljkunskap. Reagan, som inte ens som president var särskilt intresserad av politikens detaljarbete, vann ändå tittarnas gunst med sin charm och tv-vana. Efter en synnerligen lång och detaljerad redogörelse från Carter var Reagans avväpnande replik det lika osakliga som effektiva: "there you go again!".
För att inte tala om Reagans avslutande fråga till tittarna: "Har ni det bättre i dag än för fyra år sedan?" Om inget annat avslöjade Carters lätt chockade min svaret. Några veckor senare var det val och Reagan vann 489 elektorsröster mot Carters 49. Kanske var det därför tur för Obama och otur för McCain att det den här gången sitter en republikansk president i vita huset som är än mindre populär än Jimmy Carter.
Tvv-duellen var McCains sista chns att ta tillbaka initiativet. Sannolikt grep han den inte.
