Vad är ett namn?

Gladsax 13:26

Känslorna har svallat höga på och omkring Österlen denna vårvinter. Inte om namnet som sådant, utan mer om vad det innebär och hur det ska definieras. Alltså hur stor – eller liten – del av sydöstra Skåne som ska få använda sig av det. Citatet ovan, från Shakespeares Romeo och Julia, tjänar som en god illustration över debatten. För som den store barden sade i sitt odödliga kärleksdrama, någorlunda fritt översatt: Vad är ett namn när det vi kallar ros under vilket annat namn ändå skulle dofta lika sött?

I vintras lät företrädarna för de fem så kallade Sösk-kommunerna, Simrishamn, Sjöbo, Skurup, Tomelilla och Ystad, meddela att de ämnade lansera begreppet Österlenregionen som benämning. Idén låter i sig inte så pjåkig och har definitivt mer sex-apeal än "Sösk-regionen", eller vad man hittills har varit tvungen att dras med. Det nya förslaget verkar ha omfattats med gillande av många ledande företrädare för områdets företagare, politiker och andra prominenser. De fem kommunerna skulle säkerligen må bra av en samlad, gemensam marknadsföringsstrategi under ett namn och som skulle kunna locka än mer folk, pengar, turister och företagande. Men sen slog provinsialismen till och enigheten om begreppet Österlenregionen var helt plötsligt inte total bland de fem kommunernas fem ledande politiker. Delar av näringslivet i kärnområdet hade sagt sitt och därmed togs raskt ett steg tillbaka.

Om än inte höljt i dunkel, så är i alla fall namnet Österlen föremål för en rad olika tolkningar och föreställningar. Så definierar Svenskt Uppslagsverk så sent som 1955 området såsom: "ung. slättlandet i Ingelstads och Järrestads hdr i s.ö. Skåne".

Definitionen får anses som snäv, särskilt som det utesluter Albo härad och därmed vad många Österlenpurister nogsamt framhållit på YA:s insändarsidor: Att Kivik och Brösarp bär med sig Österlens självklara och rättmätiga arv. Lustigt nog stöder definitionen i Svenskt Uppslagsverk också föreställningen att även Nybrostrand skulle kunna räkna sig tillhörande den österlenska exklusiviteten eftersom samhället under artonhundratalet administrativt lades under Ingelstads härad.

Uppslagsordet förekommer i uppslagsverket mellan "österlandet" och "Österlin, Gustaf Bernhard" en präst utbildad i Lund, i vars stift även Österlens kontrakt ingår och vars nio pastorat upptar en rejäl portion av sydöstra Skåne.

Namn som etableras i mer kommersiella sammanhang har annars lättare att hävda sin exklusivitet. På gott och ont. Så har bolaget bakom den litterära och filmiska industrin kring kommissarie Wallander excellerat i småaktighet genom att gnöla över att anrika Fridolfs Konditori i Ystad tagit sig friheten att baka och försälja "Wallanderbakelser". Att upphovsmannen själv tagit sig friheten att fritt och efter eget skön namnge etablissemanget i sina romaner hör tydligen inte till saken.

Namnstrider är i sig är inget ovanligt eller konstigt. Nåde den som försöker sig på att saluföra, roqueford-ost, moselvin, champagne eller bourgogne som tillverkats utanför det geografiska område som gett produkten dess välklingande namn. Skyddet för provinsiella produkter som samtidigt givit upphov till en typ av livsmedel är mycket starkt i EU. Ett tag hotades till och med den ursvenska falukorven, som helt plötsligt inte skulle kunna tillverkas under rätt namn utanför Dalametropolen. Undantag finns dock. Det svenska alkoholmonopolet säljer till exempel den enda – och erkänt välsmakande – cognacen som får saluföras under det namnet utan att ha till hundra procent ha destillerats, blandats och lagrats inom distriktet Cognacs gränser.

Namnet Österlen lider också av att det aldrig tagits i anspråk av en specifik eller etablerad stad, ort eller annan väldefinierad geografisk enhet. Därmed har det också i kraft av sin popularitet blivit attraktivt för allt fler och tenderat att växa med tiden. Ungefär som "Malmöregionen", dit orter som Staffanstorp, Skanör och Barsebäck kan räknas. Med skillnaden att de goda borgarna i staden Malmö inte tycks ta illa upp därav. Kanske är det också vår smala lycka att Öresund sedan 1658 delats av två nationer. Annars hade kanske begreppet Öresundsregionen, av EU utsett till en av norra Europas mest utvecklingsbara regioner, aldrig kunnat användas. Det hade kanske betraktats som en självklar och noggrant definierad dansk landsdel.

Diskussionen och debatten kring Österlen och vem som egentligen har rätt till namnet lär fortsätta. Förmodligen skulle bara en minskad popularitet få den att avstanna. För alla gillar framgång och området kring Borrby och Hammenhög har en sällsam förmåga att locka sommargäster, konstnärer och annat kreativt folk.

Och det är bra.

För Österlen.

Och den omgivande Österlenr... förlåt Söskregionen