Vad ska det bli av Ystad?

De flesta städer värda namnet förknippas utifrån med ett fåtal smickrande eller mindre smickrande referenser. Så också Ystad. Även om det kan verka både ytligt och omedvetet att ett samhälle fyllt av livsöden, framgångssagor, visioner och problem reduceras till några enstaka ord, så är det ofta det som sker. Människor gör det enkelt för sig, och de små etiketterna ger struktur åt den inre kartan.

När jag klockan 22.58 i måndags – efter en försenad flight från Stockholm – steg av tåget i Ystad hade jag aldrig varit här innan. Min referensram var smal och etiketterna inte särskilt många. Jag hade heller ingen aning om hur jag skulle hitta till lägenheten där jag ska bo under mina två månader i staden. Så jag frågade en kvinna om vägen. Det visade sig att hon skulle åt samma håll som jag, och inte hade något emot att följa mig.

När vi vandrade fram i de smala och för mig obekanta gränderna pratade vi på om lite allt möjligt. Det var så mitt första intryck av staden formades. En ny etikett: Trevlig.

Nu har några dagar gått och jag har hunnit se mig omkring en del. Jag har konstaterat att det finns vissa likheter mellan Ystad och Mariehamn, på Åland, där jag är född och uppvuxen. Båda är småstäder med havet som närmsta granne, men där centrum tyvärr separeras från strandlinjen (av en järnväg respektive trafikled).

Mitt i stan har båda en stenlagd gågata, som kan verka oroväckande öde om kvällen. Enligt vad jag har förstått är Ystad – precis som Mariehamn – en stad som verkligen lever upp på sommaren. Det ska samtidigt sägas att de gamla korsvirkeshusen här är oerhört mycket vackrare än sjuttiotalslådorna i min hemstad. Men å andra sidan har Ystad silon. Ni måste göra något åt silon.

Jag tänker att det är precis så här det är: När man rör sig i en stad samlar man – medvetet eller omedvetet – mängder av intryck. Vissa saker imponerar, andra irriterar. Etiketter läggs över tid på, och vävs in i, varandra.

Bilden fördjupas och idéer föds och växer. I varje stad vandrar tusentals experter på vad som måste, borde och kunde hända för att göra livet i staden lite bättre. De egna invånarna. Så varför inte ställa frågan direkt till dem: Hur ska staden utvecklas?

Ystads kommuns projekt gällande visioner för 2030 tar fasta på invånarnas expertis. Via Facebook och ett fysiskt klotterplank kan idéer om stadens utveckling lämnas, utan krångliga omvägar. Hittills har det strömmat in förslag gällande allt från hamnområdet och Stortorget till gång- och cykelbanan mot Svarte. Vissa spår är mer realistiska än andra, men huvudsaken är att projektet engagerar. Och varför skulle det inte?

Om jag utgår från mig själv har jag minst ett tiotal idéer om vad som borde ske i Mariehamn på lager. Det som dock skulle kunna önskas är en tydligare koppling till näringslivet – företagare inom exempelvis restaurang- och byggnadsbranschen vore på många sätt naturliga diskussionspartners till Ystads kommun och dess invånare.

Att aktivt kunna vara med och påverka sin närmiljö höjer trivseln och känslan av delaktighet i vilket samhälle som helst – och vi får hoppas att kommunen tar till sig av idéerna och att åtminstone några av dem så småningom blir verklighet.

Ett Ystad där invånarna känner sig stolta över sin stad ökar dessutom chansen för att tillfälliga besökare ska komplettera ”salta bad”, ”Wallander” och ”gryningspyromanen” med nya, positiva och färgglada etiketter.