Virtuella och verkliga världar

Det finns ett spel på nätet, där människor kan investera stora pengar i en helt och hållet virtuell verklighet. Man kan köpa, bygga och sälja fastigheter som inte existerar i sinnevärlden. I realiteten alltså en sorts kedjebrevsverksamhet, som fungerar så länge deltagarna tror att det fungerar. De största vinnarna blir de som startar och styr ett sådant spel. De största förlorarna de som kommer in sent och betalar mycket för något som ingen annan sedan vill köpa.

Det här spelet med en virtuell världs imaginära tillgångar påminner om det finansiella drama som iscensatts i USA och vars effekter nu drabbar hela världen. En finansiell tsunamivåg sköljer över oss utan att vi kan stoppa den. Bara hoppas att våra fundament är starka nog att rädda oss från den värsta förödelsen.

Den amerikanska ekonomin har oavbrutet, med undantag för några år under den första Clintonadministrationen, vilat på stora budgetunderskott, som lånefinansierats och efterhand skapat en inte föraktlig statsskuld. För något år sedan var den på över 8 000 miljarder dollar. De försök som nu görs för att hejda finansmarknadens fria fall, kommer att spä på skulden ytterligare med nästan 1 000 miljarder. Problemet förvärras av att staten och än mer medborgarna samtidigt är skuldsatta. Tillkommer så att runt 30 miljoner amerikaner anses leva under fattigdomsgränsen.

Det är till stor del kinesiska bönder som betalat den amerikanska lånecirkusen. Den fattiga kinesiska landsbygden tillhandahåller den billiga arbetskraft på vilken den kinesiska ekonomiska expansionen bygger och som medger att Kina har råd att köpa amerikanska statspapper. Inte av välvilja utan för att det hittills har gynnat den kinesiska exporten till USA.

För varje timme som nu går blir det allt tydligare att Sverige är på väg in i en svår lågkonjunktur, trots att vi är bättre rustade än många andra länder tack vare statens starka finanser. Men Sverige är beroende av att vår export går bra. När de stora ekonomierna går i stå drabbas vi hårt. Ingen kan i dag förutsäga vilken arbetslöshet som råder om ett år.

Men ännu finns det tid att agera och de politiska blocken borde förbereda sig att kunna möta stormvågen tillsammans. Fredrik Reinfeldt kan stå inför ett avgörande ögonblick i sitt politiska liv, där det avgörs om han agerar som en statsman eller som en valtaktiker. Också Mona Sahlin hamnar i en svår situation. Frestelsen att ta politiska poäng kan vara förledande och lätt bli förödande om man vinner valet 2010 och dåliga tider fortsatt råder. Kort sagt – det är dags för alla partier att visa ett mått av ansvarsfullt ledarskap.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator och samhällsdebattör.