Ystad till lands och till sjöss

YA berättade i tisdagstidningen om att Ystad-Österlenregionens miljöförbund nu kräver att utsläppen från färjorna i hamnen ska minskas. Främst handlar det om kväveoxider och partiklar, men också om svavel. I en skrivelse till rederierna förväntar man sig att de i första hand frivilligt ska minska utsläppen, antingen med katalysatorer eller med hjälp av landström, bland annat med Helsingborgs hamn som förebild Skulle inte detta hjälpa, kan man tänka sig att ta till ett föreläggande. Miljöförbundet lutar sig där juridiskt mot en dom från förra året i miljödomstolen. "Jag tycker att det gåt för lång tid sedan problemen uppstod. Vi måste sätta ner foten och göra något nu", sade förbundets chef Rickard Sandberg i gårdagens YA.

Klagomålen på avgaserna frånfärjorna i Ystads hamn är en riktig långkörare. I åratal har ystadbor med nära och mindre nära till fartygen klagat på lukt, stoft och ljud från fartygen. Kommunen har å sin sida visat upp en förvånansvärt tolerant inställning. Jämfört med den ofta övernitiska tillämpning av lagar och regler som till exempel livsmedelshandel, restauranger och tillverkningsföretag utsätts för är miljökraven på fartygstrafiken milda. Jämför exempelvis med den enminutsregel som tillämpas på all landburen fordonstrafik inom tätorten.

Förvisso inväntar krav på minskade svavelutsläpp en kommande samordning för hela EU. Men andra hamnar i landet har kommit längre i miljöarbetet och det finns ingen anledning för Ystad att sacka efter.

Hamnen är en viktig delav Sydöstra Skånes infrastruktur och spelar en betydande roll som tillväxtmotor för regionen. Den är också Bornholmarnas navelsträng till moderlandet och en viktig svensk förbindelselänk till östra EU. Men liksom är fallet med all verksamhet på land, kan också hamnen leva vidare och utvecklas även med strängare och samordnade miljökrav.