Annons
Nyheter

Ingen nämnd, ingen glömd

Journalisten och DN-medarbetaren Henrik Berggrens utomordentliga nyutkomna biografi över Olof Palme är inte bara berättelsen om en mycket betydande svensk politiker. Det är också en lysande sammanfattning av svensk efterkrigshistoria.
Nyheter • Publicerad 22 oktober 2010

I kapitlet om det sena 1960- och tidiga 1970-talet behandlas ingående spelet kring den nya författningen, där Olof Palme givetvis spelade en framträdande roll. Denna har gått till historien för att dess arkitekter misslyckades med att förutse att ett parlament med 350 platser kan hamna i jämvikt, vilket ironiskt nog inträffade redan vid valet 1973. Detta kunde givetvis rättas till med en smärre justering av grundlagen.

Värre är då vad som grundlagen inte blev försedd med, och tillika fullständigt medvetet: möjlighet för medborgaren att få lagligheten i statens myndighetsutövning prövad juridiskt. Där var Palme lika klar som sina före- och efterträdare: att till varje pris inte släppa från sig av makten till domare och jurister.

Annons

Hållningen är givetvis långt från unikt socialdemokratisk. Den nuvarande regeringen har heller inga som helst ambitioner i den vägen. Ett lackmusttest på detta så gott som något är ett utredningsförslag som kom i veckan när Delegationen för Mänskliga rättigheter i Sverige kom med ett förslag på en ny myndighet. "Om man tittar på Sverige i dag, så finns ingen tung kunskap om mänskliga rättigheter, vare sig i myndighetsvärlden eller bland medborgare. Vi har en situation där de flesta har sina mänskliga rättigheter tillgodosedda, men det blir väldigt skört om man vare sig vet om de mänskliga rättigheter man har att kräva, eller myndigheterna vet om de mänskliga rättigheter de har att skydda", sade delegationens ordförande Elisabet Abiri till Ekot.

Uttalandet var till att börja med rätt övermaga. Inte bara för att Sverige skrivit under de flesta internationella fördrag och konventioner i den riktningen. Med tanke på att det redan nu finns en uppsjö av myndigheter som jobbar med liknande frågor blir Abiris påstående absurt. För trots allt är det väl ändå mänskliga rättigheter i någon som JO, JK, DO, eller för delen alla kvinnojourer och frivilligorganisationer som Röda Korset, Amnesty och FN-förbundet arbetar med.

Att en myndighet för mänskliga rättigheter – oavsett det ömmande syftet – därför lätt skulle kunna ses som ytterligare en bland många som producerar opinionsbildning och på allehanda sätt söker uppmärksamhet och bekräftelse i allmänhetens ögon vore därför olyckligt.

Men att denna kan ingå i den ymniga floran av liknande statliga organisationer döljer också den verkliga bristen: bristen att för medborgaren få juridisk överprövning av myndighetsutövning av en domstol fri från politisk styrning.

Då är det bra mycket enklare att fylla på med en räcka myndigheter med diverse överlappande uppdrag att upplysa och informera om allehanda upplevda, inbillade eller verkliga brister. Med en ledning tillsatt av den för tillfället styrande makten blir risken för inblandning i den politiska maktutövningen minimal. Om så ändå sker går de ju alltid att byta ut ledningen eller lägga ner den på precis det sättet man inte skulle kunna med en grundlagsstadgad författningsdomstol.

SAXO
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons