80-talsnostalgi: Den klassiska overallen föds på nytt – i Simrishamn

80-talsnostalgin vet inga gränser när Roland Magnusson och Markus Jonasson slår sig ner på kontoret i klädbutiken. Roland vecklar ut en plansch från 1986 som pryds av två tjejer i färgglada kreationer.

– Just den dressen har jag inget minne av, men jag hade själv en vanlig enfärgad, minns Marcus Jonasson.

Han har varit i klädbranschen i många år och erkänner att han ägnat Takano-dressen mycket tanke.

– Jag har tänkt mycket på det där klädmärket och googlat en del.

För ungefär ett år sedan kontaktade han Roland Magnusson och de bestämde att de skulle träffas för att prata om en ny kollektion av den för snart 40 år sedan älskade träningsoverallen. Men så kom det en pandemi i vägen.

Nu har de äntligen träffats och smitt vidare på sina planer.

– Vi håller just på att ta fram en ny kollektion till 40-årsjubileet nästa år, berättar Roland Magnusson och erkänner att det nog inte hade hänt om Marcus inte frågat.

Hur den nya dressen skiljer sig från 80-talets?

– Den har lite mindre Gällivarehäng, skrattar Roland Magnusson.

Takanodressens historia börjar egentligen långt utanför Sveriges gränser – på ett innekafé i Tokyo. Det var i början av 80-talet och mitt bland alla modeller som droppade in och tog en fika mellan fotosessionerna satt en ung Roland Magnusson och tittade.

– De kom klädda i joggingdressar men bar fortfarande de högklackade skorna som de hade när de arbetade. Jag tyckte det såg så läckert ut, berättar Roland och säger att i samma stund föddes idén att skapa en färggrann dress.

De första overallerna lanserades via andra klädfirmor som han samarbetade med. Men för den svenska marknaden använde han varumärkesnamnet han skyddat sedan tidigare – Takano. 1982 började tillverkningen.

– Inte anade jag då att vi skulle sälja en halv miljon overaller. Tillsammans med Gul och blå-jeans och Puss och kram-jeans blev Takanodressarna den enskilda produkt som sålde bäst genom tiderna.

Succén förklarar han delvis med de långsamma leveranserna.

– Vi fick dressarna sydda i Danmark och de var inte vidare snabba. Suget efter dressarna var stort och kunderna fick vänta. Det gjorde att efterfrågan ökade ännu mer.

1986 och 1987 såldes mängder av dressar. Rolands företag omsatte 40 miljoner kronor, översatt till dags penningvärde ungefär 80 miljoner.

– Varannan vecka släppte vi nya färgkombinationer. Bäst gick svart och vitt, men trycket hade olika färger. Populärt var även rosa och mintgrönt.

Takanodressarna var egentligen inget anat är vanliga joggingdressar.

– Men folk gick med dem på stan och på diskotek. Gärna med högklackade skor och ett brett bälte i midjan. Och så stora örhängen i plast förstås.

Efter den stora hajpen återgick joggingdressar till att bli ett plagg för hemmabruk.

– De har ju egentligen aldrig varit ute, men används mer som myskläder hemma i soffan. Nu är dressen på väg ut på gatan igen, säger Roland Magnusson.

Hjälp i den utmaningen får han från Marcus Jonasson som inte kan beskriva sitt intresse för Takano på annat sätt än ren nostalgi.

– 80-talet var så glatt. Musiken. Färgerna. Och alla ville ha Joey Tempest frisyr. I ett slag lämnade man 70-talets bruna och senapsgula nyanser.

När Marcus Jonasson lade ut ett inlägg på i sociala medier om att Takaodressen skulle få en pånyttfödelse i Simrishamn blev han förvånad av intresset.

– Ett vanligt inlägg brukar nå ett par tusen och få några tiotal likes, men när vi lade ut en bild på Roland och hans fru invid en fullastad bil med Takanodressar fick vi mer än 500 tummen upp och inlägget nådde över 45 000 följare. Och bland de 366 kommentarerna fanns bara hjärtan och hejarop.