Barsk chef tar sig an samhällsbyggandet
Här har hon och maken Tomas Löfström, författaren, tillbringat all ledig tid sedan de köpte gården för 25 år sedan. Nu lär det i stället bli lyan i Stockholm som blir fritidsboendet.
– Ja, jag får ändra mitt fokus nu. Och Tomas får väl åka till Stockholm om han vill vara i fred och skriva, skrattar Eva Maria.
Grönalund har varit familjens utgångspunkt under många år, men i övrigt har adresserna skiftat. Eva Maria vars far var officer flyttade mycket som ung. Från Karlskrona, till Boden till Stockholm.
– Men jag ville bli Stockholmare och hade turen att få tag i en bostad i stenstaden – innanför tullarna.
– Men inte blev man stockholmare för det, säger Eva Maria.
Genom sin livskamrat lärde hon känna Rörum och året innan äldsta dottern Aurora föddes köpte de Grönalund.
Eva Maria arbetade då som arkitekt, anställd av privata arbetsgivare. Längtan att få tillbringa mer tid på Grönalund gjorde att hon på 90-talet sökte och fick en tjänst som planarkitekt i Simrishamns kommun.
– Jag kom direkt från den privata sektorn. Stadsarkitekt Bengt Celander fick skola in mig i den kommunala världen. Politiken blev som en ytterligare dimension.
Det var i samma veva som hon ritade Naturum på Stenshuvud som renderade henne Simrishamns arkitekturpris.
Ganska snart kände Eva Maria att hon hade svårt att anpassa sig till den hierarkiska organisationen i en kommun.
– Jag hade arbetat i yrket i 16 år och hade en egen firma. Jag kände att om jag skulle kunna fortsätta att jobba som kommunanställd fick det bli som chef, säger Eva Maria.
Från Simrishamn bar det av till Järfälla i Stockholm. Som planarkitekt avancerade hon snart till bygglovschef och så småningom till plan- och bygglovschef.
För sex år sedan blev hon chef för miljö- och stadsbyggnadsförvaltningen. Det vill säga motsvarande den tjänst hon nu fått i Simrishamn.
Är det en bra organisation?
– Jag skulle vilja säga att en organisation är så bra som dess tjänstemän är. Framför allt i den här verksamheten eftersom den är mycket kunskapsintensiv.
Från vissa håll har hörts krav på att myndighetsfrågor borde hanteras i en egen förvaltning på uppdrag av myndighetsnämnden.
– I Järfälla hade vi mycket diskussioner om jävssituationer när organisationen var ny. Men det blev inga problem.
– När det någon gnisslar så kommer kritiken ofta från de som jobbar med miljöfrågor. De är ofta mycket engagerade i sina frågor. Men jag tycker det är olyckligt med en sån polarisering. Miljön är allas fråga, säger Eva Maria.
– Min erfarenhet från Järfälla är att sedan förvaltningarna slogs samman har miljöfrågorna fått en helt annan tyngd. Folk från de olika förvaltningarna visar en helt annan respekt för varandra.
– Min förra chef sa att jag skulle göra förvaltningarna till en enda stor familj. Det vet jag att det inte går. Men om vi kan känna varandra som kusiner är jag nöjd, säger Eva Maria.
Att ro den nya förvaltningen i land är hennes första arbetsuppgift, men sen får hon chans att jobba med det som verkligen engagerar – samhällsbyggandet.
– Det vi vill är att unga familjer med barn flyttar till kommunen och det finns skojiga projekt som bidrar till det. Ekobyn är ett exempel.
Eva Maria har även egna projektidéer, men vill ännu behålla dem för sig själv.
– Jag kan säga att jag tycker att man ska värna det gamla och traditionella, men att man måste addera.
Att som kreativ människa vara chef över en verksamhet som förtroendevalda beslutar över borde vara hämmande?
– Jag är van vid en långtgående delegation. Men jag vet ju inte hur det blir med den saken här ännu.
– Jag vill gärna att det ska hända saker, men anser samtidigt att byråkratin är viktig – fredsbevarande.
Många är de byggprojekt som sinkats eller rent av skjutits i sank på grund av överklaganden.
– En sak man kan göra är att etablera bättre samarbete med länsstyrelsen så att ärendena hanteras fortare.
Hur kommer invånarna att märka att det kommit en ny samhällsbyggnadschef?
– Jag hoppas att det ska bli mer debatt. Inte bara om höghus utan om hela det offentliga rummet. Jag vill gärna att den lokala arkitektkåren deltar i debatten. Inte efteråt utan under tiden.
Debatter om höga hus pågår i nästan alla kommuner. Något som Eva Maria skyller Turning Torso för.
– Det är ett tecken på att alla vill manifestera någonting.
Hur vill du manifestera?
– Det är intressant att följa ett projekt som Kiviks Art Center. Att se om de orkar ända fram.
Emma Lawesson
0414-289 96
emma.lawesson@allehandasyd.se
Fakta Eva Maria Persson
Ålder: 56 år
Bor: På Grönalund i Rörum och i lägenhet i Stockholm.
Familj: Maken Tomas Löfström, döttrarna Aurora, 24 år och Filippa, 21 år, studerande i Köpenhamn respektive Paris.
Fritidsintressen: Buxbom. Jag odlar själv plantor som jag planterat i olika formationer i den gamla allmogeträdgården på Grönalund. Har särskild sax som jag ansar växterna med. Buxbom växer långsamt och är bra för en som har ont om tid.
Andra fritidsintressen: Jag älskar Kullaloppet. Det är så vackert. Vi har sprungit ett par år och i år när loppet har 50-årsjubileum ska hela familjen springa tillsammans.
Har ritat: Naturum i Stenshuvuds nationalpark. I Stockholm fler daghem och offentliga byggnader. Bland annat var hon en i en arbetsgrupp som ritade Stockholms Tingsrätt.
