Brevbäraren som aldrig slutat plocka äpplen

Ungefär så beskriver Bo Stenfeldt sitt leverne så här långt. Anekdoter från sin tid som lantbrevbärare har han hittills nedtecknat i tre böcker. Nu när han blivit folkpensionär får han tid att minnas ytterligare.

- Jag skulle vilja veta mera om mors barndom och levnadsförhållandena i den här trakten för den generationen. Jag hann aldrig fråga ut henne så där ordentligt, man tror ju alltid att man har mer tid än man har, men jag ska ändå försöka skriva ner de minnen jag har.

- Min far gick bort när jag var sju år och jag minns bara att jag har träffat honom en dång. Därför kan han heller inte finnas med i mina berättelser. Minnen från sitt eget och anhörigas leverne är ett av flera projekt för den skrivande brevbäraren, men just nu är han mitt inne i annat skrivande. Han är aktiv i Albo Härads hembygdsförening och arbetar med en historisk dokumentation av jord- och skogsbruk samt fruktodlingar i häradet. Främst siktar man in sig på 1930-1940-talen.

- En otroligt intressant och rolig uppgift som innebär att jag har kommit ut på gårdarna och träffat äldre människor som kan berätta hur det gick till förr.

Bo Stenfeldt ägnar mycket tid och uppmärksamhet åt att "se i backspegeln". I tankarna finns också planer på att teckna ner en självbiografi, en skrift som ett avtryck i tiden adresserad främst till de egna barnen. Något att lämna efter sig.

Hittills har han publicerat sig i Berättelser från Kivik med omnejd - då och nu (2002), Sett, hört och upplevt kring Kivik (2003) och senast Minnen - och lite mer (2007).

- Som brevbärare kom jag ju nära människor på ett sätt jag aldrig annars skulle gjort. Det har gett mig en källa av episoder. Alla kan förstås inte berättas, inte om de är komprometterande för någon. Det gäller att välja. I hans böcker förekommer episoder med allt från kamp med bindgalna hundar och kaffebjudningar i inte alltid så väldoftande kök där det serverades mögligt bröd till säregna personligheter i stampade jordgolv och ögonblick med möten med vilda djur som han mött "ute på linjen".

- De flesta åren som lantbrevbärare gav mig otroligt mycket, då när vi hade hand om värdepost och utbetalningar och verkligen fick kontakt med människor ute på landsbygden. Sedan det drogs in blev jobbet ett helt annat. Men ändå givande för en som trivs så bra med djur och natur.