Bristen på dialog blev hans fall

-Men att bara byta ut mig löser inget, säger han. Han är inte bitter, snarare glad över det han hann uträtta under sina drygt två år som förvaltningschef. Den där onsdagmorgonen skulle han träffa kommundirektör Staffan Tellman i ett helt annat ärende. Arbetslös men inte hopplös. å beskriver före detta barn- och utbildningschefen Fredrik Röstenius sig själv. Bild: Emma Lawesson - Men när jag fick se personalchefen sitta bredvid Tellman förstod jag direkt vad det handlade om, säger Röstenius. Jag kände ju att politikerna i buns arbetsutskott inte längre hade förtroende för mig och då är det svårt att sitta kvar som chef. Mötet lämnade han som före detta bun-chef med 16 månadslöner i avgångsvederlag. -Alternativet hade varit att bråka, men jag vill hellre jobba konstruktivt. Därför accepterade jag, berättar Fredrik Röstenius. -Det är klart att jag har tänkt en del på att ingen i arbetsutskottet pratade med mig. Varken innan det här mötet eller efter. Ironiskt nog är det just vikten av dialog och bra relationer som Röstenius utvecklingsarbete handlat om. -Jag är besviken på mig själv för att jag inte lyckades få en dialog med politikerna i barn- och utbildningsnämndens arbetsutskott. Att få kontakt med folk har jag aldrig misslyckats med tidigare. Förvisso är det inte bara mitt ansvar att dialogen inte fungerade, men det är min stora besvikelse. Fredrik Röstenius menar att han verkligen försökt nå fram till "sina" politiker. Försökt få dem att förstå hur han ville jobba. Men relationen till politikerna blev allt frostigare. -Stämningen var ju knappast vänlig och varm, säger Fredrik. Jag kände mig väl inte utfrusen, men visst stängde de mig ute. De slutade helt enkelt lyssna på vad jag sa. -Den känslan är inte unik för mig, men jag är ledsen att jag inte kunde förändra relationen. Kanske var det som hände mig ett måste för att kunna ändra kulturen. När Röstenius anställdes 2000 var förvaltningens ekonomi redan i en brant utförsbacke. -Men jag fick veta att min uppgift var att utveckla skolan. Hjälpa till att göra kommunen attraktiv för barnfamiljer. Ekonomin fanns inte på dagordningen. Det var inget prioriterat. Trots att bun inte hållit sin budget på sju år. Man har bara skjutit problemet framför sig. 1995 bildades barn- och utbildningsförvaltningen med ansvar för såväl skolan som barnomsorgen. Det var då strukturen gick förlorad, menar Röstenius. -Under alla dessa år har man egentligen inte vetat vad saker kostat. Politiker och tjänstemän har inte orkat med att ta reda på den ekonomiska verkligheten. Bristen på struktur är något som många förklarar den skenande bunbudgeten med. Men Fredrik vill även lyfta fram en annan förklaring. -Den interkommunala ersättningen har varit felbudgeterad i många år. Man har gjort en glädjebudget. Utan att ha några belägg för det har man budgeterat en för stor inkomst och en för liten utgift. Under våren har fem av förvaltningens anställda tillsammans med rektorerna jobbat intensivt med budgeten. Först och främst för att få ett grepp om hur ekonomin egentligen ser ut. -Det är detta arbete som konsulterna nu fortsätter med. Den hjälpen hade jag gärna tagit emot tidigare. Men aldrig någon gång har någon frågat mig om jag behövde hjälp. Inte ens när jag var rektor på Friaborgsskolan. Att be om hjälp trodde jag inte var lönt. Många har sagt att Röstenius anställdes som en visionärernas man. Men att hans ekonomiska sinne kanske inte var det bästa. -Jag är gymnasielärare i matematik. Har läst bland annat 60 poäng matte och 60 poäng fysik. Jag har dessutom arbetat med flera budgetar tidigare. Räkna kan jag alltså. Okej om man inte ser mig som en ekonom, men jag var ju heller inte ensam om att jobba med budgeten.