Fågelskådarproffs ställer om till hemmaplan i pandemins spår
I coronatider gör man helst intervjuer utomhus – något som i vissa fall känns ovant men i andra fall passar utomordentligt bra. När YA träffar två fågelskådarproffs som numera båda bor i Simrishamns kommun är valet av plats perfekt – stranden vid Örnahusen, där det klippiga revet Risteören sticker ut som ett gråsvart finger, precis där stenstränderna övergår i långa sandstränder.
– Det är en massa tång som fångas upp av revet, och det finns ju väldigt mycket godsaker för fåglarna att plocka i tången. Det här är en av de bästa platserna för flyttande vadarfåglar vår och höst, säger David Erterius – och berättar vidare om en av de senaste åren mest uppseendeväckande fynd i trakten – en större gulbena, en nordamerikansk art som satte fart på kryssjagande fågelskådare.
Iklädd tjock värmeoverall riktar han tubkikaren mot sträckande gäss som svischar förbi, mot ett gäng blandade dykänder som guppar ute bland stenarna – knipor, viggar och en och annan bergand syns till – och sedan mot en ensam knubbsäl som då och då sticker upp sitt runda huvud över vågorna.
Tidigare bodde David Erterius i Lund – men var stora delar av året på resande fot som en av landets få professionella fältornitologer.
Fåglar började han intressera sig för redan som barn – och genom åren har han gjort allt från att inventera skedsnäppor i Sibirien till att vara sträckräknare i Falsterbo. Det senaste årtiondet har han guidat på fågelskådarresor runtom i världen för flera resebyråer – något som han kunde leva på fram till förra vintern, då coronan vände upp och ner på branschen.
Den här dagen har han sällskap i fågelspanandet av Rörumsbon John Kvarnbäck – som också han jobbat som guide utomlands länge. I 16 år bodde han i Venezuela. Därifrån guidade han både renodlade fågelresor, och mer allmänna natur- och kulturresor i hela Sydamerika, innan han flyttade tillbaks till Sverige häromåret.
Båda berättar om hur intresset för fågelskådning – liksom intresset för påkostade resor för att titta på fåglar i fjärran länder – ökat konstant under något årtionde, både internationellt och i Sverige, tills kraschen i och med coronapandemin kom. Nu strävar de efter att hitta andra sätt att leva på sin kunskap och expertis.
Guidejobb för länsstyrelsen, flyginventering av fågelbestånd till havs, och andra kortare uppdrag är några exempel på det som hittills dykt upp. Samtidigt håller båda på att ställa om till att verka på hemmaplan med ornitologin och naturen som levebröd – med turister som kommer hit istället, från Sverige men kanske också längre fram från andra håll.
– Det finns ett väldigt stort intresse, och i och med att många svenskar nu varit tvungna att semestra på hemmaplan är det också många som fått upp ögonen för hur mycket här finns att se här finns hemma i Sverige, säger David Erterius, som också fått uppdrag för reseföretaget Avifauna - inte bara i Sverige utan också utomlands längre fram under 2021.
Österlen är i sammanhanget en bra plats som bas för en ornitolog, säger John Kvarnbäck.
– I och med att Österlen sticker ut i Östersjön finns här ovanligt gott om arter. Man har både arter som fältpiplärkan som är kopplade till sandiga marker, och sydliga arter som kommer hit upp, säger John Kvarnbäck, som menar att Österlen – i de delar som inte är så påverkade av storskaligt jord- och skogsbruk – på sätt och vis är att se som en stor fågellokal.
– Det är inte alltid så koncentrerat som på vissa klassiska platser. Men egentligen fattas det bara en större våtmark som kunde fånga upp de många arter som annars bara sträcker förbi, säger han.
David Erterius menar att den bleka decemberdagen när YA hälsar på vid Risteören är ett exempel på den mångfald av fågelarter som finns här även utanför högsäsong:
– Idag skulle jag tro att här finns ett trettiotal arter ungefär. Titta där, där är några snatteränder ute vid stenarna.