Flisen har använts till mycket
En bit in på 1800-talet började flisbrytningen på Hammenhög nr 5. Till en början var det markägarna själv som började i mindre omfattning men så småningom engagerades även professionella stenhuggare i brytningen och bearbetningen av flisen.
Flisen från det norra brottet var av sämre kvalitet, men från det södra gick det att få ut stora skivor. Många hus i trakten har lokal flis i trappor och golv. Även gravstenar tillverkades här.
Som mest var tre–fyra stenhuggare verksamma i flisen. Fram till på 60-talet fanns här till och med en bostad åt stenhuggarna.
Stenbrytningen ska ha pågått in på 1920-talet om än i mindre omfattning.
Historien om en ko som drunknade i flisgraven på 1890-talet talar för att stenbrotten var vattenfyllda redan då.
Flisgravarna tjänade sedan som tvättställe och om vintrarna som skridskobana. Ännu lever berättelsen om hur stinsen Ernfrid Jönssons son drunknade i dammen på 30-talet när han åkte skridsko här.
Isen från flisen bröts också i stora block för att hålla smöret från Hammenhögs mejeri kallt när det åkte tåg från Hammenhög till Malmö.
Under 50-talet fanns planerpå att omvandla flisgraven till friluftsbad. Kommunen fann det dock billigare att bygga ett nytt bad intill vilket gjorden 1963.
Emma Lawesson
Källor: Hembygskännaren Gunnar Åkessons minnesanteckningar och Curt Wallins skrift om flisbrytning.
