Annons

Fullt hus när våra barnsfostran stod på dagordningen

Barnuppfostran engagerar. Det framgick med all önskvärd tydlighet av torsdagskvällens föreläsning med författaren och läraren Gunilla O Wahlström i Sjöbo församlingshem.
Simrishamn • Publicerad 25 januari 2002
BILD: LEIF MÖLLER.
BILD: LEIF MÖLLER.Foto: 

Över 200 åhörare fyllde stora salen och extra stolar plockades fram ur skrubbar och vrår. Fullt hus alltså, plus ett antal huvudrollsinnehavare (spädbarn) som sov i sina barnvagnar. Många i publiken var förmodligen själva föräldrar. Och många var lärare, avslöjade en handuppräckning. Åhörarna fick bland annat höra att Pippi Långstrump är olydnadens moder. BILD: LEIF MÖLLER."Åhörarna fick bland annat höra att Pippi Långstrump är olydnadens moder. BILD: LEIF MÖLLER. Temat för kvällen var "Barn behöver kloka föräldrar" och det var något som Gunilla O Wahlström verkligen underströk. - Barn blir vad vi gör dem till. Barn gör som vi gör, inte som vi säger, menade hon. Därför gäller det att navigera klokt bland alla blindskär som finns i barnuppfostran. Man kan nog lugnt påstå att Gunilla O Wahlström vet vad hon talar om. Hon är själv mamma, har 30 års erfarenhet som lärare och är utbildad både i Sverige och utomlands i konflikthantering och psykosocialt arbetssätt. Till det kan läggas att hon har en vass humor med en knivsudd självironi, vilket fick publiken att skratta vid många tillfällen. Föräldraskapet i dag är helt olikt våra förfäders. Gamla auktoriteter har förlorat sin nedärvda tyngd och nya samhällshöjdare måste förtjäna sin auktoritet alldeles på egen hand. - Jag föddes under kriget och fick lära mig att lyda och inte ifrågasätta. "Nig nu för Doktorn", "tacka för maten", "var tyst!". Detta var en barnuppfostringsmetod som måste försvinna. Och jag vet i vilket ögonblick den tog slut. Det var när en dam med flätor dök upp på scenen. Astrid Lindgren kände att boken var en nödvändighet. Att Pippi Långstrump, olydnadens moder på jorden, har översatts till nästan alla världens språk är inget som förvånar Gunilla. Hon betonade två grundregler, eller snarare insikter, som gör livet som förälder mer hanterbart. En av dem löd: Våga sätta gränser. Det är omöjligt att fostra ett barn om du inte är beredd att utsätta dig för dess ilska. - Gränssättning är en kärlekshandling, men det märker inte barnen. För det är ju friska ungar vi talar om här. De blir rasande. När de bjäbbar emot hemma, men uppför sig fint på alla andra ställen, så visar barnet att det är allra tryggast hos dig. Den andra viktiga insikten tog upp det där med att barn inte alltid vet sitt eget bästa. - Ett barn bör aldrig få bestämma något som det inte kan förutse konsekvenserna av. När lilla Emma bara skaaa ha de röda lacksandalerna när hon går till dagis, trots att det är två grader kallt, så får man inte abdikera som förälder.

Robert Jönson robert.jonson@allehandasyd.se
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons