Gåtfull kulle rest av maktcentrum
En armborstspets från tiden då släkten Galen rådde om Grevlundaborgen. Det är ett av de få fynden från utgrävningen i förra veckan som leddes av historikern Sten Skansjö (tv) och arkeologen Anders Ödman (th). Bilder: Bass Nilsson" BORDER="0"En armborstspets från tiden då släkten Galen rådde om Grevlundaborgen. Det är ett av de få fynden från utgrävningen i förra veckan som leddes av historikern Sten Skansjö (tv) och arkeologen Anders Ödman (th). Bilder: Bass Nilsson Arkeologen Anders Ödman står med näsan nere i backen. Han instruerar en av de studenter från högskolan i Kristianstad som just nu läser arkeologi och som under den gångna veckan övat på historisk mark. De går det nya landskapsvetarprogrammet med bland annat historikern Sten Skansjö som lärare. Skansjö leder ett forskningsprojekt om skånska godsmiljöer medan Ödman forskar kring skånska borgar. I Grevlundaborgen har de båda herrarna alltså ett gemensamt intresse. Kullen vid Vitaby är nämligen inte vilken fornlämning som helst utan resterna av en borg, unik i sitt slag, enligt Ödman. En gåtfull kulle sammanhållen av en stenmur är det enda som finns kvar av Grevlundaborgen som under veckan invaderats av arkeologer." BORDER="0"En gåtfull kulle sammanhållen av en stenmur är det enda som finns kvar av Grevlundaborgen som under veckan invaderats av arkeologer. Enligt Ödman är de murar man ser idag inte alls tänkta att synas. De är en grundmur som täcktes med jord. - Man fick då en yta på 40 meter i diameter på vilken man byggde en ringmur. När man sedan gjorde en fördämning i ån intill höjdes vattennivån och man fick en vattenspegel runt hela anläggningen. - Borgen är byggd precis som Windsor Castle i England och flera andra jämngamla borgar. Men någon från Grevlunda måste ha sett normandernas sätt att bygga en motte (jordkullen som borgen sedan byggs på) och förbättrat tekniken. Ingen annan stans finns nämligen stenmurar inne i motten, säger Anders Ödman. Så här tror man att borgen en gång sett ut. På en jordhög byggd av mänskohand, en så kallad motte, byggdes husen omgärdade av en ringmur. Den stenmur som idag syns var gömd under jordmassorna med syfte att förhindra sättningar." BORDER="0"Så här tror man att borgen en gång sett ut. På en jordhög byggd av mänskohand, en så kallad motte, byggdes husen omgärdade av en ringmur. Den stenmur som idag syns var gömd under jordmassorna med syfte att förhindra sättningar. Den gåtfulla kullen har blivit utgrävd flera gånger tidigare. Bland annat 1908 då arkeologerna trodde de funnit en bronsåldersgrav. Men trots sökande fann man ingen gravkammare. 1913 tar Ystads fornminnesförening kommandot och anlitar arkeologen Andreas Lindblom för ännu en utgrävning. - Då frilades den delen av muren som idag försvinner 1,5 meter under markytan. Här fann man rester av båtar och keramik. Arkeologernas slutsats var att kullen var en vikingaborg. Blivande landskapsvetare i färd att leta spår efter ätten Galen. Studenterna letar spår i en av husgrunderna för att kunna datera byggnaden." BORDER="0"Blivande landskapsvetare i färd att leta spår efter ätten Galen. Studenterna letar spår i en av husgrunderna för att kunna datera byggnaden. Grevlundaborgen, eller Vallabacken som den också kallas, nämns i skrifter från 1300-talet, men enligt Ödman byggdes den förmodligen redan runt 1100-talet. Det var när Marine Nielsdatter av ätten Galen skulle dela upp sina ägor mellan sina sex söner som Grevlundaborgen lämnade skriftliga spår efter sig. I arvsskiftesdokumentet beskrivs vad sönerna ärvde av sin mor. En av dem ärvde en storgård med tillhörande smågårdar i Grevlunda, några gårdar i Svinaberga och några i Tåghusa. - Och det var bara en av sönerna, påpekar Sten Skansjö. Marine Nielsdatter var en förmögen kvinna. Inte konstigt kanske eftersom hon var dotter till Niels Erlandsson, ärkebiskopen Jacob Erlandssons broder. Denne Niels var danske kungens förlängda arm i det danska Skåne. På en karta från 1695 syns borgen som en rund ring ute i en stor våtmark. Utanför våtmarken låg 15-20 gårdar som hörde till borgen. Sedan 1400-talet sorterade dock Grevlunda under Bollerup. Ödman och Skansjös expedition syftar inte bara till att klarlägga historien utan också att finna en lösning på hur fornminnet kan bevaras. För varje år rasar nya stenar ner från murarna. De båda är eniga om att Vitabys unika borg är värd ett annat öde.
