I dunket från vävstolarna sprids kunskap
Här, i det som en gång var ett tjurstall, står numera 34 vävstolar uppradade på två våningar till förfogande under såväl kurs- som på annan fri tid.
Ann-Sofie Reuter, vars specialitet är att väva kyrkliga textilier, flyttade från Smedstorp till mannens fädernesgård i Komstad för sex år sedan. I stallet som tidigare huserade nätdjur enades de om att det skulle passa ypperligt med en vävstuga. Ett stort ombyggnadsarbete drogs igång och året därpå, 2003, stod vävstugan och butiken klara.
– Den fick heta Bolstervaren eftersom jag alltid varit så förtjust i färgerna och det mjuka sköna med bolster, förklarar väverskan som förstås också har vävt en del sådana till sig själv. Annars är det mest vävning av mässhakar och annat sakralt som tar hennes egen tid. Och så kurserna. I somras lanserade hon konceptet Bed & Loom – som blev en framgång.
– Från Östersund i norr till Frankfurt i söder kom folk som ville bo och väva.
Säger Ann-Sofie Reuter som utan tvekan fortsätter med slika erbjudanden. Under vinterhalvåret driver hon kurserna där nybörjare och mera vana vävare blandas och då är det relativt närboende vävare som kommer till stugan. Fast en i gruppen kör ändå från Limhamn en gång i veckan. Från Rörum kommer Ingegerd Johansson. Hon har varit med sedan vävstugan öppnade:
– Hit kör jag gärna för att få hjälp med sådant som är lite svårare. Annars väver jag hemma också. Från Smedstorp, där den första vävstugan låg, kommer Kerstin Palm. Hon väver damast, den teknik som anses vara den allra svåraste att sätta upp:
– Det jag väver gör jag här, hemma har jag varken plats eller tid eftersom jag jobbar så tiden här är värdefull för mig.
En trappa upp sitter Ulla Stenhede som för första gången ägnar sig åt bildvävnad. Hon väver i en teknik som kallas harnesk:
– Jag har själv ritat mönstret och det är väldigt roligt att förverkliga det. Efter det här vill jag gärna lära mig damast.
Ann-Sofie Reuter är autodidakt och har skaffat sig sin kunskap i kontakt med äldre väverskor. Nu har hon också skaffat sig en egen lärling; Joakim Lindskog från Eslöv. Han börjar i höst och det är tänkt att han ska stanna två år: – Vävning är spännande, rogivande och så väldigt vackert. Därför valde jag det bland alla andra hantverksyrken.
– Det är meningen att han ska lära sig allt jag kan och även få en chans att ta till sig hur jag jobbar som lärare.
Säger Ann-Sofie Reuter som höjer sina egna läromästare till skyarna. Och på samma sätt hissas hon av sina egna elever.
