Ilskna brandmän i Sankt Olof
Brandmännen i Sankt Olofs deltidsbrandkår är besvikna på beslutet att ?deras? station ska läggas ner. Från vänster Tom-Inge Wahlqvist, Per-Otto Fredriksson, Håkan Modigh, Anette Andersson, Ingela Nilsson, Johan Persson och Lennart Lilja. Bild: Thorsten Persson" BORDER="0"Brandmännen i Sankt Olofs deltidsbrandkår är besvikna på beslutet att ?deras? station ska läggas ner. Från vänster Tom-Inge Wahlqvist, Per-Otto Fredriksson, Håkan Modigh, Anette Andersson, Ingela Nilsson, Johan Persson och Lennart Lilja. Bild: Thorsten Persson - Vi har varit med i Sörf i 2 år, 11 månader och 6 dagar. Inte en enda gång under denna tid har vi personligen träffat vår chef, räddningschef Bengt-Arne Nebrelius. Och när vi aldrig träffat honom, hur skulle vi då kunna samarbeta, undrar Per-Otto Fredriksson. Han syftar på gårdagens artikel på Ystadsidan i YA där Nebrelius berömmer deltidsbrandkåren i Löderup för dess ansträngningar att nå en samförståndslösning. I stället för att stänga stationen i Löderup samarbetar man här med Borrbystationen. - Jag ser heller inte hur vi skulle kunna samarbeta. Löderup och Borrby ligger så nära varandra, men vår närmaste station i Brösarp ligger 20 minuter bort. Vi kan omöjligt jobba som brandmän där, säger Per-Otto Fredriksson. För att kompensera nedläggningen i Sankt Olof ska styrkan i Brösarp nämligen utökas. Men brandmännen är skeptiska till att det kommer att gå. Redan idag är totalt sju av brandmännen anställda på de två större arbetsplatser som finns i Brösarp. Arbetsgivarna ser ogärna att ännu fler blir brandmän. Enligt förslaget innebär förändringen ingen kvalitetsförsämring. Ett löjeväckande påstående, enligt Per-Otto Fredriksson. - Det är 20 minuters körväg till Brösarp när det är bra förhållanden. Men när det är vinter och snö eller sommar och fullt med turister är körtiden betydligt längre. Om det händer en bilolycka vid Måsalycke lär ambulansen hinna dit först. Ska de då stå och vänta på brandkåren? Brandmännen påpekar också att en nedläggning av stationen även påverkar kommunen rent ekonomiskt. Hyresinkomsten för själva stationen och därtill den skatt som brandmännen betalar på den cirka 50 000 kronor de tjänar om året. - Kommunpolitikerna har verkligen ställt upp på oss, säger Per-Otto Fredriksson. Om de nu bestämmer sig för att kommunen ska gå ur Sörf stödjer vi dem till fullo. För oss har det bara blivit sämre sedan vi gick med i förbundet. Förra året bantades bemanningen med en brandman. Då flyttades även stationens tankbil till Skurup. Sedan dess har stationen bara en bil - om man bortser från skogssläckarsläpet. - Det var vad vi fick som ersättning för tankbilen, men vi skäms nästan för att visa den, säger Per-Otto Fredriksson och pekar på en liten bilslät på två hjul. Han lyfter på presenningen och där under står en ryggspruta, ett par vattenkannor och några hinkar. - Rent trams. Vad skulle vi med den.
