Annons

Ingen lämnas oberörd

– Det går inte en dag utan att jag tänker på vad som hände. Vi har alla i familjen blivit mycket tagna. Medias bilder har skakat om.
Simrishamn • Publicerad 13 januari 2005

Så lät en av tiotalet röster när föräldrar till barn på Korsavadsskolan samlades i Hem och skolas regi dagen före skolstart. Ämnet var den flodvågskatastrof som inte lämnat någon oberörd. I fokus i samtalet stod barnen och de vuxnas oro över hur de hanterar sina känslor och vad de behöver hjälp med.

– Vi har följt nyhetsrapporteringen från det att vi vaknat. Varje dag har vi tänt ljus och tänkt på offren. Vi har till och med funderat över möjligheten att adoptera, berättade en mamma. Att barnen reagerat väldigt olika speglades i föräldrarnas berättalser. Somliga blev sorgsna och ville hela tiden tala om vad som hänt, andra ville inte alls prata men visade ändå oro. Någon undrade hur en våg kunde vara så kraftfull och kan det inte välla in en flodvåg här? Havet är ju så nära. När stormen drog över landet väckte det också oro.

Annons

Mycket av samtalet kom att kretsa kring bilder som publicerats, om medias bevakning och om insamlingarna:

– Om det inte varit så många skandinaver, hade det skrivits så mycket då? Hade vi brytt oss lika mycket om det bara varit indoneser som dött?

– Det är väl bra att pengar samlas in till de drabbade, men jag känner mig inte säker på att de hamnar rätt.

– Risken nu är att fokus helt tappas bort när det gäller svälten i världen. Här behövs ju också mycket hjälp, påminde någon.

Tankarna kretsade även kring hur de döda kropparna på ett människovärdigt sätt bäst tas omhand. Är det vettigt att skicka hem svårt anfrätta kroppar i kistor för att sedan bränna dem här? Av dem som dör i Sverige i år är det fler än 80 procent som kremeras. Vore det då inte bättre att de bränns på platsen med tanke på hur förhållandena är där? – Det är inte människovärdigt att ruttnande kroppar staplas på varandra. Då är det bättre att de bränns på plats, framförde en röst.

Och är det verkligen så självklart att de döda svenskarna ska begravas i sitt hemland? Är det inte så att den som lämnar sitt land måste vara medveten om att något kan hända? Är det inte en risk man tar?

– Alla kan drabbas. Det är så lätt att blåsa ut ett liv och det är ett misstag att ta det för givet.

Jea Jonsson

Flodvågskatastrofen fick helt enligt planerna ta mycket stort utrymme de två första skoldagarna på Korsavdasskolan. Under tisdagen hade mentorerna samtal med eleverna om katastrofen.

Ingen elev på Korsavadsskolan har själv drabbats direkt, men flera elever har förlorat släktingar eller kamrater från andra orter i landet, berättar rektor Bengt-Göran Persson.

Annons

– Det har också väckt upp känslor hos barn som drabbats av förluster innan eller upplevt krig.

I biblioteket fanns under tisdagen och onsdagen en minnesbok att skriva i, något som många elever och en del lärare också gjort.

Ulrika Wangel

SIMRISHAMN
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons