Normas röst bevaras digitalt
Alla som besökt Österlens museum har hört hennes röst. Till filmer från 1900-talets ungdom berättar hon på klingande simrishamnska historiska anekdoter och egna minnen från sitt Simrishamn. Nu har rösten på de förgängliga kasettbanden räddats till eftervärlden tack vare Gunilla Larsson.
– Jag har lyssnat och lyssnat, backat bandet och lyssnat igen, berättar Gunilla Larsson.
Band för band har hon transkriberat och fått samman en diger lunta. 70 A4-sidor närmare bestämt. Banden har också spelats över till cd-skivor.
Karnevalen
På banden hörs den minnesgoda hattmakaren berätta sina minnen bland annat av karnevalen i Simrishamn 1911.
– Hon var bara fyra år gammal då, men berättar som om det var i går. Hon har ett fantastiskt minne, säger Lena Alebo.
På banden berättar hon också om hur hon satt i fönstret hos sin far barberare Persson och studerade folklivet utanför. Hon såg borgmästaren passera och Sigrid Björkegren på sin vandring ner mot hamnen.
Värstingpojken
Norma Biéth räddes inte heller att sprida berättelser av det mer ljusskygga slaget. Som den om värstingpojken som återvände hem till Simrishamn och tillbringade en hel sommar seglande med en vän. Att den där vännen var en flicka utklädd till pojke uppdagades först när sommaren var slut. En skandal i det tidiga 1900-talets Simrishamn.
Hon berättar också om Adolf Thulin som vacklade hem från en allt för blöt kväll på hotell Svea. Han genade genom trädgården och förvånades att frosten lagt sig redan i maj då det krasade under hans fötter. Frugan blev inte glad när hon morgonen därpå såg att alla rutor i drivbänkarna var söndertrampade.
Burleska historier finns också om Normas egen familj. Som när hennes egen far bad sin mor om att få skaffa en ko.
– Då svarade hon att det fick han gärna om han hittade en som kunde äta spån och skita brädor, berättar Gunilla Persson.
Historiska vandringar
Norma Biéths berättelser har i sommar legat till grund för historiska vandringar genom Simrishamn. Cecilia Granquist Dahmén och Lena Alebo, självklart iförd hatt och klädedräkter från det arla 1900-talet, har lett guidningarna i Norma Biéths fotspår.
– Berättelser som Normas ger historien blod, säger Cecilia Granquist Dahmén. Jag är inte själv från Simrishamn, men har genom historierna fått en inblick i en helt ny värld.
Egna minnen
En del av dem som följt med på vandringarna har egna minnen av den färgstarka kvinnan.
– Det är roligt att många simrishamnare har egna minnen av Norma Biéth, säger Lena Alebo. Bland annat av hur hon var som hattförsäljare. Kunderna fick inte själva bestämma i hennes affär. Där var det Norma som valde hatt. Och tyckte hon inte att kunden passade i någon hatt så fick man gå tomhänt därifrån.
Eftersom sommarens väder skrämde bort publiken från vandringarna blir det två extrainsatta vandringar. Den första nu på lördag och den andra den 24 september. Båda utgår från museet klockan 14. Den som vill gå med bör anmäla sig till Österlens museum.
